Något måste göras!

Sällan har en regnig dag känts så bra som nu.
Skrapa och måla fasad har för länge sedan upphört att vara lustfyllt och numera handlar det bara om att sega sig upp på byggställningarna med skrapan eller penseln i hand, bita ihop och göra det man måste.
Mycket sol har det varit (alldeles för mycket), vi har fått måla på morgontimmarna för i sol ska man inte måla. Men skrapa går ju!
 😦

Suck ja, nu är vi hemma och egentligen skulle trädgården tas om hand, men när det regnar så går det ju inte!  😀

Fast det finns annat som måste tas om hand, Håkans möbel till exempel.Jag har redan lagat den en gång, virade hampasnöre runt cylindern men det visade sig inte vara så särkilt hållbart…

Det gröna och vita Polypropylensnöret är original och matchade kattmöbelns färg. Kanske fungerade Polypropylen trots allt  bättre än Hampasnöre i detta sammanhang?

Vet inte riktigt hur jag ska laga den nu, men något måste göras,
det ser jag. Att detta är en favoritmöbel går väl inte att ta miste på?
Det är bara Håkan som använder den,
Kalle vässar ute mot en trädstam.

Men både han och Hanna undersöker gärna Håkans saker…

Hanna har lyckats få blomman att lossna. Hon drog hela spektaklet med Håkan sittandes i den som passagerare och hej vad roligt det var! Men sedan dess slokar blomman.

Håkan gör allt i den gröna saken..

Vässar klorna såklart…

Sitter och tvättar sig…

Har uppsikt över sina leksaker…

Det är hit han för sina ”byten”.

Via den gröna saken har han en bekväm väg till favoritfönsterbrädan med intressant utsikt.

På vinden fann jag gamla fönstermarkiser från sekelskiftet 1900..

Vi har sett dem ligga uppe vid takbjälkarna i ett av uthusen vid sommarhuset. Sett att det över hundraåriga kraftiga bomullstyget är täckt av sekelgammalt damm, fågelskit och annat bös och inte känt någon vidare lust att klättra upp och rota i det. Speciellt som vi varit övertygade om att det är gamla segel.

Under skrapandet av fasaden inför målning har vi sett lite märkliga järndetaljer i fasaden, speciellt kring vissa solutsatta fönster och plötsligt slog det mig att de där gamla tygsakerna på takbjälkarna inte alls är gamla segel utan markiser och med ens blev de gamla bomullstygsakerna plötsligt högintressanta!

Vi har suckat över solens skoningslösa framfart nu när vi från byggställningen kunnat skåda det från nära håll. Södersidans fasad var faktiskt lätt att skrapa för  solen hade i stort sett pulvriserat den gamla linoljefärgen.

Men linoljan har skyddat träet så att den gamla träfasaden trots all sol ändå är i fantastiskt fint skick med alla dekorationer intakta.  Givetvis beror det också på den fina träkvalitén de hade tillgång till förr och kunnandet vad gäller virke. Vågar inte ens tänka på hur dagens urusla träkvaliteter hade sett ut vid det laget.

Fönstren på södersidan lever ett hårt liv och vi insåg vid närstudier att fönstren på övervåningen måste kittas om och målas, så de fick hängas av och innanfönstren hängas på medans vi kittar om.

Den renskrapade söderfasaden är nu målad 4 ggr. Första lagret med en tunn utspädd färg så att linoljan kan tränga in i ordentligt i den torra träfasaden. Därefter 3 ytterligare lager.  Själva målandet går raskt, det är den långsamma torkningen mellan varven som känns lite jobbig och gör att våran husmålning kommer att ta mycket längre tid än för de som målar med moderna snabbtorkande färger.

Lära sig att kitta fönster är man så illa tvungen med gamla trähus med gott om fönster. Det är rätt roligt att kitta, åtminstone om man bara kittar några enstaka fönster åt gången. Fönsterkittet gör man själv såklart, det är enkelt.
Här följer ett gammalt beprövat recept på fönsterkitt.

5 DL KRITA
1 DL KALLPRESSAD KOKT LINOLJA

Lägg kritan i en hög på en plåt eller dylikt och gör en grop i den och häll linoljan däri. Blanda med en spackel och knåda sedan. Plasta in kittet i stark plast typ byggplast och däng den sedan upprepade gånger i exempelvis ett betonggolv alternativt banka med hammare en stund så att alla klumpar försvinner och kittet blir alldeles mjukt och slätt.

Fast bäst är förstås att skydda fönstren så slipper man att kitta.
Markiser skuggar och skyddar!

Alltså klättrade vi upp och tog ner tygsakerna.
De är mycket sköra och smutsiga, men visst är det markiser och vi ser att järnkonstruktionen i dom passar i järnen som sitter på huset.
Det är en genialiskt enkel fastsättning, lätt att ta bort då sommarn är slut och lägga på takbjälkarna i uthuset!

Markiserna tycks vara i så kallad korg eller sufflett modell. Det är samma princip som i barnvagns suffletter. Alltså sydda kanaler i vilka man trär mjukt formade järnstavar som bildar formen.

Tänker nu försöka spola av markiserna med trädgårdsslangen, ta lite såpa och en mjuk borste och försiktigt försöka tvätta av det värsta för att göra dom hanterbara, sedan låta soltorka och därefter ta isär och malla av tyget. Järnen, trälisterna och det tvinnade repet likaså.
De fina trissorna av glas tänker jag återanvända!

Vid förra sekelskiftet så tillverkades markiserna på plats av naturliga material, alltså inga konstigheter. Tänkte att kunde de år 1901 så borde vi också kunna!
Det knepigaste kan bli att hitta tyget, för riktig kraftig canvas/smärting finns nog bara att köpa hos vissa segelmakare som syr segel till gamla skutor och då springer priset iväg. Får nog kolla på moderna markistyger istället!
Kan fungera lika bra, kanske bättre till och med? Tänker på att moderna markistyger är behandlade så att de ska palla för en hel del sol.

Klart är dock att jag har att göra vid symaskinen kommande vinter…

En rolig lagom svår kattleksak

Vad fasen är nu det här för något undrar katten Kalle.

Även hundarna är nyfikna.

Den påminner om de där bollarna som man laddar med kattgodis som sedan trillar ut en i taget då katten sätter bollen i rullning. Denna leksak laddas också med godis men är ändå lite annorlunda. Den är mer som de där klassiska vippdockorna, ni vet de där som aldrig välter omkull som alltid reser sig upp igen. Det gäller för katten att fånga musen och få den att vippa omkull ordentligt innan den släpper ifrån sig något godis.

Då jag tog ut leksaken ur förpackningen och laddade den med det medföljande kattgodiset kom siamesen Håkan och ville undersöka vad det var för tingest.

Han sniffade noggrant igenom musen både fram och bak.
Han verkar mest vara fascinerad av dess utseende.

  

Då jag lade ner musen på golvet gick Håkan genast fram till den.

Speciellt det att den har öron tycks fascinera Håkan…


Denna sak intresserar inte bara katterna utan även husets hundar.

Så här gick det då Hanna fick tag i musen…

Hundar och katter har egna favoritlåtar!

Fest hela veckan har det varit, eller ja nästan hela månaden kan man säga.
Det har varit flera födelsedagar inom familj och släkt (4) i Juni och midsommarfirande därtill. Knappt var midsommarfirandet i helgen över så var det dags för Sofies födelsedag i tisdags.
Idag fylls det år igen i  släkten och ett nytt kalas väntar med blommor och sång.

Blommorna till Sofie plockade jag vid vägkanten ett stenkast från huset och självklart har jag sjungit för henne.

Jag sjunger rätt mycket och ofta och brukar sjunga och spela musik för var och en då vi är på tu man hand. Djuren tycker om när man sjunger speciellt för dom enskilt, det uppstår en fin kontakt. Det är intressant att var och en av djuren har en egen musiksmak, de tycker om lite olika musik och sång.
Gemensamt är dock att det måste vara musik som jag kan sjunga med i och också sjunga helt på egen hand.

Sofies favorit artist är nästan lika vacker som Sofie själv.

Hon har samma rådjursliknande stora otroligt vackra ögon med sammetsblick, men har liksom Sofie också en tuffare sida och har till och med vågat sig på att kritisera katolska kyrkan och kräva påvens avgång.

Om Sofie kunde sjunga skulle hon nog sjunga så som hon. De få gånger hon ylar (i samband med löp) så gör hon det med ett mjukt långdraget Oooo… det låter både vackert och lite sorgligt.
Sofie i mänsklig tappning är Sinead O´Connor.

Jag kan naturligtvis inte sjunga lika fint som Sinead O´Connor, men jag gör mitt bästa och sjunger Sofies favoritlåt för henne så ofta jag kan och så fint jag förmår.

Finaste Afghanhunden fyller 10 år idag!

Idag fyller Sofie 10 år!
När hundar fyller 10 år är de i hundår räknat betydligt äldre.
Förr räknade man som så att varje människoår motsvarade 7 hundår. Det skulle betyda att det blir 70-årskalas hos oss idag.
Men numera räknas hundår annorlunda!

Eftersom hunden inte som människan är ett spädbarn då den
fyller 1 år utan snarare är en tonåring, anses hundens ettårsdag istället vara dess 15 årsdag.  Efter 1-årsåldern räknas sedan varje människoår motsvara 7 hund år. 
Räknar man enligt det räknesättet blir Sofie 78 år idag…

Men ålder är bara en siffra och sådant vet Sofie inget om och lika bra det! Vi människor som ska mäta allt och ruta in allt i siffror och diagram och sedan fundera kring det, vi skapar nog mest elände med våra tal och slutsatser kring siffrorna får jag en känsla av, åtminstone då det gäller liv. ( tänk bara på den klassiska ålderstrappan, en mycket deprimerande bild!)

Sofie är lika glad, vacker och spänstig som någonsin tidigare. Åren märks inte annat än att hon har fått lite grått kring nosen.

Jag minns en oförglömlig bild i en bok jag läste för länge sedan.
Det var en tecknad bild av en gammal man som stod i sin randiga pyjamas framför badrumsspegeln. Spegelbilden visade en betydligt yngre man i samma pyjamas!!
En sann bild som jag tror gäller de flesta.. även hundar.
För vårt inre förblir vi tidlösa.. oavsett vad som händer med det yttre.

Sofie ser inte livet i någon trappformation och förhoppningsvis gör inte någon annan det heller. Den förfärliga tavlan som beskriver livet som en trappa i 10 årsintervaller där man når en mittplatå vid 50 år efter vilket det bara går nedför och slutet närmar sig, har jag aldrig sett någon ha på väggen!

Idag firar vi alltså 10 årskalas och ingenting annat!
Som alltid när Sofie fyller år står det ugnspannkaka på menyn, för ugnspannkaka är det bästa hon vet. 

Den skärs i små bitar och bitarna göms sedan både högt och lågt på stubbar och stenar  i trädstammar och på grenar. Hundarna får sedan sniffa sig fram till de gömda pannkaksbitarna.

Idag får Sofie tjuvstarta i pannkaksletandet, för hon är en glad själ som gärna uttrycker sin glädje med små skutt och glada språng och lite ”pajaseri” och medans hon gör det, hinner de andra hundarna Klara och Hanna som är mera fokuserade nosa fram många pannkaksbitar och därmed blir det allt färre pannkaksbitar kvar åt den glada Sofie att finna!

Det är så lätt att glädja Sofie!
Lite ugnspannkaka ett knaprigt tuggben och en promenad i stan med stadens alla kissfläckar att sniffa på och lite beundran och beröm från folk.

Hon väcker alltid beundran varhelst hon går fram och hon njuter verkligen av att höra folk berömma hennes bländande skönhet.
Hon känner igen orden hon hört så många gånger och all den positiva energi som riktas mot hennes person.

Sedan på kvällen det bästa och viktigaste alla dagar, inte bara födelsedagar. Att ligga och softa tillsammans, tätt intill varandra i soffan och smälta alla intrycken från en bra dag.  🙂

Det ena ger det andra..

Det började med de gamla plaststolarna som såg mera grå än vita ut när de kom ut i vårsolen och en rengöringsiver liknande den fåglarna har om våren då de rensar ut gammalt bomaterial ur holkarna vidtog.
Så nu har vi även tvättat sommarhusets tak.

Taket före tvätt

Taket efter tvätt

Av bara farten blev också en bit av husfasaden tvättad.
Men det ena ger det andra!

Då fasaden var tvättad såg vi att nu måste vi också måla den tvättade väggbiten. Men innan man kan måla måste väggen skrapas..
Det är det vi har gjort skrapat och skrapat, all ledig tid.

Vi har färgflagor överallt!
Fickorna är fulla och när man tar av sig behån rasslar det av flagor och det sitter färgflagor till och med på tuttarna!  😦

När man håller på med sådant här lever man som i en bubbla.
Man skrapar, duschar, äter och umgås med djuren that´s all!

Vi missade pingsten helt hållet, kom hem alldeles urlakade på pingstdagen.
Då vi varit hemma en kvart började hundarna skälla och då vi tittade ut såg vi att vi fick oväntat besök.

När vi gick ut och hälsade dom välkomna och stod vid deras blänkande rena svarta bil som kontrasterade mot våran vita som i likhet med plaststolarna nu var mera grå än vit och såg hur fräscha fina och glada de såg ut (de hade varit och besökt Botaniska i Göteborg) så insåg vi att vi måste ta en break från husbestyren.

Om inte annat så måste man åka och handla och fylla på förråden.
Det som är bra när man lever i en bubbla är att man är för trött för att åka och handla och för en gång skull äter man det man har hemma i skafferiet.  😉

Nästa helg är det midsommar och då ska vi INTE skrapa och måla!
Jag längtar redan efter att slippa färgflagor i behån, få klä mig i klänning, ha blommor i håret och äta jordgubbar!  🙂

En enmans/kvinnas katt

IMG_3903

När Håkan flyttade in var han väldigt introvert och svår att få kontakt med.
God mat var han inte alls intresserad av och lock och pock bet inte på honom.
Han höll distans och ville varken bli klappad eller buren. Tog man honom i famn klängde han sig ur, försökte man smeka honom ålade han sig bort.
Mycket ovanligt att en Siames är så svårflirtad!

Hans vän Kurt som han flyttade in tillsammans med, var hans raka motsats.
En vänlig öppen och social katt som snabbt smälte allas hjärtan här
inte minst Kalles.

Man skulle kunna tro att Håkan kunde dra någon slutsats av Kurts beteende och lita på hans omdöme att här är det bra, de här människorna och djuren vill oss väl. Men inte heller det hade någon påverkan på Håkan.

Enda sättet att få kontakt med Håkan var via lek och så kom det sig att jag började leka mycket med Håkan och slutligen vann hans förtroende.

Han är nu vän med alla i huset och leker mycket med Hanna. Men det är mig han helst limmar på, så som siameser gör.
Han har kommit att bli främst min katt. Kanske beror det på leken?
Eller så är vissa djur mera enmans/ kvinnas så som de flesta vet att många hundar kan vara.

Kanske Håkan är det?
Kanske var det därför han var så avvisande först?
För att han egentligen är en enmans/kvinnas katt.
Hans första matte dog och kanske var han inte redo då att bli någon annans?
En del behöver mera tid på sig än andra.

Nu är han nära och kärleksfull, men leker varje dag det gör vi fortfarande.
Nu är det han som insisterar.
Hur bråttom man än har med annat så måste det alltid finnas tid
för en stunds lek!

Tillbaks vid sommarhuset!

När vi for tillbaks till sommarhuset för att fortsätta där vi slutade då värmen kom, så hade vi denna gång med oss en nyinköpt taktvättsutrustning.

Hoppades och trodde att taktvättandet (precis som i reklamen) skulle gå lekande lätt med hjälp av detta redskap! Den har en lång teleskoparm som gör att den kan bli 5 meter lång och själva strålen sprutar ju en meter den också.
Så att räckvidden blir hela  6 meter!
I paketet fanns en sele som man tar på sig och på vilken man hänger apparaten som man sedan kopplar till högtryckstvätten. Men men…
Apparaten är okristligt tung och svårhanterad och vi förstod snart att den är totalt omöjlig att hantera på taket. Kanske att det kan det gå om man har ett envåningshus och kan stå på marken. Men på hög höjd NIX!

Tröstade oss med att den kanske kan funka bra att tvätta fasaden med  istället ? Men jag vet inte, för innan vi hann testa lade själva högtryckstvätten av! 😦

Det var det!
Vi satte oss i våra tvättade plaststolar, såg på taket och funderade…
Förstod att vi får se till att lösa det här för det är hög tid att tvätta taket nu!

Tog lite bilder på hur det ser ut på taket.
Det växer bra där uppe, både mossa lav och alger frodas. 😦

Beslöt oss för att fara hem och hämta lite seglarutrustning livselar, seglarstövlar med halkfri sula och ankartamp att knyta fast oss i skorstenarna med.
Sedan är det bara att köra på och hålla tungan rätt i mun så att man inte ramlar ner  :/ … men fort kommer det inte att gå! 😦

Så att denna gång hann jag inte med så mycket mer än att få rena sängkläder i sängarna.

Vi har ingen tvättmaskin här utan tar med oss tvätten och tvättar hemma. Tvättutrustningen här,  är den som gällde då huset byggdes! 😉

Vi söker svalka i sommarhettan

Det blev plötsligt så otroligt soligt och varmt, alldeles för varmt för att fortsätta bestyren vid sommarhuset. Här konstateras att vi i alla fall hann med att tvätta grinden innan det blev för varmt! För energin sjönk i takt med att temperaturen steg kan man säga.

Vi sökte skugga under trädgårdens största träd, men träden har inte fått sin fulla lövskrud ännu och ger inte den där riktigt djupa skuggan vi söker.

Insåg att det inte blir mera gjort den här helgen och for hem istället.
Hundarna var nöjda med att kunna inta sina favoritställen i skuggan.

Här hemma blommar just nu Rhododendron. Den har så kort blommningstid att det hela är över på några veckor. Vore synd att inte hinna njuta av prakten!


Då klockan närmar sig 22.00-23.00 börjar det bli riktigt skönt vid vårt trädgårdsbord framför Rhododendronen. Jag tar ut min dator och sitter ute i bara nattlinnet och skriver. Kalle kommer fram och gör mig sällskap.
I takt med att temperaturen sjunker då natten närmar sig blir Kalle allt piggare.

Nu är det snart natt. Det börjar skymma lite och jag huttrar i mitt nattlinne
men Kalle är i högform.

Nu är Kalles tid, nu är han är fit for fight med mössen. 🙂

Bestyr vid sommarhuset

Plastmöblerna vid sommarhuset glömdes kvar ute halva vintern och såg inte roliga ut nu då vi tog ut dom i vårsolen. Det var bara att börja försöka skrubba dom rena, detta efter att först ha provat ifall högtryckstvätten bet på smutsen.
Det gjorde den inte!

En gång i tiden trodde man att plastmöbler är underhållsfria att de kan stå ute året runt och ändå vara lika fina år efter år. En avspolning med trädgårds slangen då och då var allt som skulle krävas ifråga om underhåll.
Så är det inte alls, manuell skurning är vad som krävs!  😦

Trots allt är plastmöbler ändå en bra uppfinning tycker jag. De är bekväma och mycket tåliga i jämförelse med trädgårdsmöbler i trä. Tänk om vi hade lämnat husets originalträdgårdsmöbler som är samtida med huset (1901) ute halva vintrarna, hur skulle dom se ut nu?
De har fått flytta in i huset tack vare att vi har plastmöbler ute. Man skulle inte kunna tro att stolarna är över hundra år gamla, de är i en så tidlös modell.
(bordet är i plast och hör egentligen ihop med stolarna jag skrubbar där ute.)

Bäst jag höll på och kämpade med att få plastmöblerna rena gjorde husse mig uppmärksam på att jag hade publik!
En liten fågel stod helt nära och betraktade intresserat vad jag höll på med.
Helt orädd lät den oss gå nära sig och titta.

Ingen av oss är särskilt bra på fågelnamn, men att detta var en trastunge trodde vi oss veta. Den verkade vilja följa den blå plastslangens sträckning..

Den blå plastslangen leder till brunnen.
Vi länspumpar brunnen och leder vattnet till en av dagvattenbrunnarna som i sin tur leder vattnet till en damm som vi har på våra marker.
Det kan tyckas provocerande att länspumpa brunnen nu då grundvattennivåerna är så låga att det finns risk för att brunnar sinar i år.

Men för att få friskt vatten i brunnen efter vintervilan och ordentlig rotation på vattnet så brukar vi sätta fart på det på våren. Vi har redan tömt brunnen en gång och vattnet rinner raskt till även i år i denna brunnen (åtminstone hittills).
Kan nog vara mera kritiskt med brunnen där hemma, vi ser att vattennivån där är lägre än vanligt!

Med tanke på Trastungen var det slut på Hannas fria spring.
Tog fram selen jag köpte i höstas och Oops så liten den var.
Fick släppa ut den till absolut sista centimetern runt bringan.

Tänk så mycket Hanna har vuxit under sitt första år!

Med alla hundar kopplade kunde vi sedan titta på den lilla fågelns vandringar.
Den syns där mitt på gången mellan brunnen och dungen!