Vi söker svalka i sommarhettan

Det blev plötsligt så otroligt soligt och varmt, alldeles för varmt för att fortsätta bestyren vid sommarhuset. Här konstateras att vi i alla fall hann med att tvätta grinden innan det blev för varmt! För energin sjönk i takt med att temperaturen steg kan man säga.

Vi sökte skugga under trädgårdens största träd, men träden har inte fått sin fulla lövskrud ännu och ger inte den där riktigt djupa skuggan vi söker.

Insåg att det inte blir mera gjort den här helgen och for hem istället.
Hundarna var nöjda med att kunna inta sina favoritställen i skuggan.

Här hemma blommar just nu Rhododendron. Den har så kort blommningstid att det hela är över på några veckor. Vore synd att inte hinna njuta av prakten!


Då klockan närmar sig 22.00-23.00 börjar det bli riktigt skönt vid vårt trädgårdsbord framför Rhododendronen. Jag tar ut min dator och sitter ute i bara nattlinnet och skriver. Kalle kommer fram och gör mig sällskap.
I takt med att temperaturen sjunker då natten närmar sig blir Kalle allt piggare.

Nu är det snart natt. Det börjar skymma lite och jag huttrar i mitt nattlinne
men Kalle är i högform.

Nu är Kalles tid, nu är han är fit for fight med mössen. 🙂

Bestyr vid sommarhuset

Plastmöblerna vid sommarhuset glömdes kvar ute halva vintern och såg inte roliga ut nu då vi tog ut dom i vårsolen. Det var bara att börja försöka skrubba dom rena, detta efter att först ha provat ifall högtryckstvätten bet på smutsen.
Det gjorde den inte!

En gång i tiden trodde man att plastmöbler är underhållsfria att de kan stå ute året runt och ändå vara lika fina år efter år. En avspolning med trädgårds slangen då och då var allt som skulle krävas ifråga om underhåll.
Så är det inte alls, manuell skurning är vad som krävs!  😦

Trots allt är plastmöbler ändå en bra uppfinning tycker jag. De är bekväma och mycket tåliga i jämförelse med trädgårdsmöbler i trä. Tänk om vi hade lämnat husets originalträdgårdsmöbler som är samtida med huset (1901) ute halva vintrarna, hur skulle dom se ut nu?
De har fått flytta in i huset tack vare att vi har plastmöbler ute. Man skulle inte kunna tro att stolarna är över hundra år gamla, de är i en så tidlös modell.
(bordet är i plast och hör egentligen ihop med stolarna jag skrubbar där ute.)

Bäst jag höll på och kämpade med att få plastmöblerna rena gjorde husse mig uppmärksam på att jag hade publik!
En liten fågel stod helt nära och betraktade intresserat vad jag höll på med.
Helt orädd lät den oss gå nära sig och titta.

Ingen av oss är särskilt bra på fågelnamn, men att detta var en trastunge trodde vi oss veta. Den verkade vilja följa den blå plastslangens sträckning..

Den blå plastslangen leder till brunnen.
Vi länspumpar brunnen och leder vattnet till en av dagvattenbrunnarna som i sin tur leder vattnet till en damm som vi har på våra marker.
Det kan tyckas provocerande att länspumpa brunnen nu då grundvattennivåerna är så låga att det finns risk för att brunnar sinar i år.

Men för att få friskt vatten i brunnen efter vintervilan och ordentlig rotation på vattnet så brukar vi sätta fart på det på våren. Vi har redan tömt brunnen en gång och vattnet rinner raskt till även i år i denna brunnen (åtminstone hittills).
Kan nog vara mera kritiskt med brunnen där hemma, vi ser att vattennivån där är lägre än vanligt!

Med tanke på Trastungen var det slut på Hannas fria spring.
Tog fram selen jag köpte i höstas och Oops så liten den var.
Fick släppa ut den till absolut sista centimetern runt bringan.

Tänk så mycket Hanna har vuxit under sitt första år!

Med alla hundar kopplade kunde vi sedan titta på den lilla fågelns vandringar.
Den syns där mitt på gången mellan brunnen och dungen!

Glöm inte Mors dag nu på Söndag!

Jag fick ett vackert kort från USA och jag blev så rörd.

Ett handgjort kort i ett fint kuvert som var plomberat med en liten guldglänsande kolibri.

I kuvertet fanns det vackra kortet och denna text.

Visst är det så att livet är rikt, skönheten finns överallt och att all personlig 
kontakt har mening. Denna personliga kontakt gjorde mig så glad!

Tänk att någon på andra sidan atlanten tänker på mig och önskar mig en trevlig dag med alla djuren på mors dag och skriver och skickar ett personligt kort till mig, det är stort!

Längst ner på kortet satt två guldglänsande kattsymboler.
Jag såg på alla våra djur och tänkte på glädjen i att få vara mattemamma
för så många. 🙂

I USA firas Mothers day den andra söndagen i Maj och här i Sverige den sista söndagen i Maj. Jag tror och hoppas att det hos min vän i USA blir  dubbelt morsdagsfirande, först det Amerikanska och sedan enligt svenska almanackan.
Det tycker jag är helt rimligt! 🙂

Betänk det som står i mitt kort ”laughter is life’s sweetest creation”.
Gör mamma glad, glöm inte att det är Mors dag nu på Söndag!

Tyskarna som kör så fort, vilka är dom?

Vi valde Öresundsbron och Puttgardenfärjan istället för färjan där vi satt och var så oroliga för djuren i höstas (Prora resan). Det lovade vi oss då,  att aldrig mer den färjan i dåligt väder. Dock är det oförsvarligt dyrt att åka Rödby- Puttgarden färjan tycker jag. Färjan tar 45 minuter och kostar 1100 kr enkel resa om man köper biljett på plats som vi gjorde.

Bäst vi lunkar fram på autobahn (vi håller 100km/tim med husbilen) så kommer det då och då någon i så otroligt hög fart att det rister till i husbilen.
Som en kanonkula sveper de förbi.

Det har hänt att vi tryckt upp, inte husbilen men Caddyn i ca 140km/tim när vi haft extremt bråttom. Men de här tyskarna kör i en helt annan division, omkring 200km/tim talar vi om här.

Jag har alltid undrat vilka de är de som kör så fort. Man hinner aldrig få en skymt av föraren och knappt bilen heller, så fort går det.
Givetvis handlar det om exklusiva prestandabilar, stora tunga Audis och Mercedes eller exklusiva sportbilar det hinner man se. Men vilka är de bakom ratten? Vilken personlighetstyp? Vad får dom att köra så otroligt fort?
Det har jag alltid undrat!

Vi roade oss med att försöka gissa.
Husse tror att det definitivt är en man som sitter bakom ratten och jag är böjd att instämma. Vidare gissar han på en yngre hetlevrad man, någon slags wannabe.
Men det tror inte jag!
Jag gissar på att det kan vara en man i mogen ålder, en samhällets stöttepelare som utanför ratten är nog så lugn och behärskad, men som då han sätter sig i bilen släpper loss all uppdämd frustration och trycker gasen i botten och på sätt och vis frigör sig. Kan det vara så?

En tidig morgon på Autobahn för några år sedan, då vi efter att ha kört hela natten och stannat på en raststätte för en stunds vila bara sluta ögonen en stund där vi satt, kom det en Mercedes av den allra dyraste modellen och parkerade invid oss. Detta var klockan 04,30 jag är helt säker på det för jag tittade på klockan flera gånger för att försäkra mig om att vi inte hade somnat och sovit flera timmar så osannolikt verkade det vi upplevde.

Ur Mercedesen klev ett par i 40-50 årsåldern, de var som klippta ur något exklusivt magasin så otroligt välklädda och välkammade. Inte ett hårstrå låg fel inte ett dammkorn (eller hundhår) på de mörka kläderna, inte en skrynkla.
I bilen mellan framsäterna låg ett stort vackert påskägg med locket öppnat och i det fanns folieklädda påskharar och praliner.
De två verkade vara på gott humör och konverserade livligt och glatt medans de tog sig en bensträckare. Sedan satte de sig i bilen och for åter ut på autobahn.

Husse och jag såg på varandra och frågorna hopade sig.

-Var har de där människorna startat ifrån? Hur dags har de egentligen stigit upp och donat sig i så perfekt skick? De måste ha kört en bit eftersom de behövde en bensträckare här så här dags! -När åt de frukost egentligen eftersom de redan halv fem mumsade praliner?

Då jag ser de där bilarna som wrooom försvinner som ett streck förbi oss, kommer jag alltid osökt att tänka på det där paret den där påskmorgonen.

Denna resan var vädret nästan lika illa som förra resan i höstas.
Mycket regn och mörka moln men emellanåt lite sol. Som vanligt hade vi inte många dagar på oss att resa, men vi hann promenera en hel del med hundarna mellan regnskurarna, ligga på camping en natt, äta bakelser och en riktigt god hämtpizza. Vi fick vänta på pizzan i 40 minuter, lite segt var det och vi gick in flera gånger och frågade om inte pizzan var klar snart?

Siamesen hade dock inga problem med att vänta.
Just den dagen vart det lite sol och han passade på att sola 40 minuter!

Men det visade sig att pizzan var väl värd att vänta på! Stor och god var den.
räckte åt oss alla, hundarna älskar pizza och till och med Håkan åt lite pizza eller ja tonfisk, skinka och smält ost från pizzan  🙂

En Siames är vetgirig och tar reda på saker!

Vi åker husbil och siamesen är med.  Kan ju konstatera att med en siames i bilen kan det aldrig bli trist, det är ett som är säkert!

En Siames är alert och vaken och vill veta och se

och ser till så att andra också är det!

”Kom och kolla det är en fågel utanför fönstret!”

”Vad såg han?”

”Vem? Var? Vad?”

”Börjar bli lite väl lugnt..”

”Den där luckan ska jag ta en närmare titt på!”

”Matte brukar veva på en grej så att luckan öppnar sig”

”Fan vad högt det var!”

För varje gång han försöker kommer tassen närmre…

Se så nära han är!
Han kan öppna nästan vilken dörr eller lucka som helst.
Han studerar oss noga då vi öppnar någonting
och vill sedan gärna klura ut hur vi gör.

”Okej då vet jag hur det hänger ihop!”

”Nästa gång kanske jag når lite längre och då kan jag kolla hur det ser ut på husbils taket!” 👿

Vem behöver egentligen en husbil?

Husbils säsongen brukar vi inleda med korta turer inte särskilt långt hemifrån, avrundat med en liten sväng till Ikea eller Biltema där vi bjuder hundarna på varmkorv och mjukglass. (mycket uppskattat).

Sedan kan det mycket väl hända att det inte blir så mycket mer åka på flera på veckor. Det beror på hur varmt och soligt det blir och på hur mycket vi har att göra vid sommarhuset eller här hemma.

Men vi kan om vi vill åka iväg någonstans eftersom vi har husbil!
Om vi inte hade husbil vore det nog inte möjligt att åka någonstans med hela familjen. Ja nästan hela familjen i vart fall, för katten Kalle vill inte åka bil.
Ingen träning i världen kan övertyga honom om att bilåkande är något bra!

Genom åren har vi gjort upprepade försök att lära honom tycka om bilåkande, men nix! Sedan han kom hit, för jag tror att det är 16 år sedan nu, så har han inte velat lämna hemmet. Vi brukar lösa det med att någon kommer hit så att Kalle slipper åka hemifrån! 🙂

Vi åker inte särskilt mycket husbil, mest blir det korta helgutflykter inom landet. Ibland kan vi under en långhelg ta oss över bron till Danmark eller med färja till Tyskland eller Polen. Så geografiskt sett tar vi oss inte särskilt långt.
(Ett undantag var förra sommarens långa Europatour på runt 600 mil!)
Behöver man då överhuvudtaget ha husbil kan man fråga sig?

Jag tror att om man har många husdjur och ändå vill ”komma ut lite” så behöver man det. Exempelvis blir övernattningsfrågan nästan omöjlig att lösa med flera hundar om man inte har husbil.  I vårt land (till skillnad emot ex. England) är hundar inte välkommna på de flesta hotell, vandrarhem och dylikt.
Jag tror heller inte att släkt och vänner skulle jubla precis om man drog in med tre hundar i deras hem!

Husbil är också praktiskt vid olika evenemang. Om man parkerar i skugga öppnar takluckor och fönster och ställer fram vatten så kan man lämna hundarna i bilen en stund. Det blir aldrig lika varmt i en husbil som i en personbil eftersom husbilen är isolerad och har större volym.
Vi har utrustat våran husbil med extra golvfriskluftsventiler som man kan öppna då man står stilla.Kallare markluft kommer då in och strömmar igenom husbilen och ut genom takluckorna då den värms upp.

När husbilen nu rullade ut ur sitt hus där den har stått sedan resan till Prora var den visserligen tvättad och rengjord i höstas. Men fortfarande står Hannas stora bur där istället för bordet. Vi har inte funderat på hur Hanna ska vara fastgjord under resa. De stora hundarna sitter bältade och siamesen i bur under färd.

Jag gjorde en bilsele till Siri då vi hade den lilla alkovbilen och hon satt då bältad precis som Sofie. Men jag måste ha förlagt eller gett bort selen för jag kan inte hitta den nu.  Så tills vidare får den stora buren stå kvar.

I våran husbil finns förutom föraren 5 bältade platser, det är smidigt att kunna klicka fast hundarna på lite olika platser under resans gång!

Nu kanske man tror att våran husbil är jättestor eftersom den är registrerad för 5 personer + förare. Det är den inte, den är precis under 6 meter och inte särskilt hög, men den har en väl genomtänkt inredning med stora umgängesytor
Det är därför vi har just den husbilen!

Men det var inte lätt att hitta en husbil med stora umgängesytor!
De flesta husbilar tycks vara konstruerade för att bara sova i (något som definitivt inte passar oss) En minimal soffdel längst fram som mest är design (sittdjup ca 40 cm!) och en gigantisk dubbelsäng på podium längst bak.

Vi vill kunna laga till en enklare måltid, oftast kokar vi en soppa eller bara korv som vi äter med pinfärskt bröd från ett bageri. Hundarna sitter med vid bordet.
Vi är nu 6 stycken som ska rymmas kring ett bord!

Stopp vid ett konditori hör till då vi är ute och åker husbil.  Bakverken tar vi med till husbilen och njuter tillsammans med våra  fyrfotingar.

Nyss var våran husbil ovanligt fräsch för sin ålder (snart veteran), men sedan hände detta med rådjuret som ni kanske minns.

Till en äldre och ovanlig modell av husbil kan det bli mycket klurigt att hitta nya karosseridelar, om det ens går. Till våran går det, i Småland finns en sprillans ny plastfront (stötfångare och grill). Men han som har den, vill av någon anledning inte tala om vad den kostar och därmed finns ju anledning att att misstänka att priset kanske är så högt att han är för generad för att nämna det.

Så tills vidare kör vi omkring med limmad front. Limmet höll genom hela Europaresan 600 mil och Proraresan därtill och den håller fortfarande.
Husse lyckades limma och förstärka den så att det nästan inte syns alls!
Alltså stör inte utseendet oss.

Men om man  har en äldre husbil så måste man vara extra noga med att hålla efter den så att den håller sig fin. Så därför kommer en av vårens resor att gå till Småland för en prisdiskussion. Hur det blir med fronten får vi se, men i Småland finns mycket att se och uppleva så dit åker vi gärna! 🙂

Klara fyller 3 år idag!

Idag är det Klaras dag och idag ska vi bara softa och ha det gott.
För det är det bästa Klara vet, att ligga nära och gosa.

Då vi första gången for till Klaras uppfödare i Tyskland och träffade valpkullen
så var det lite svårt att skilja ut vilken av valparna som var Klara (eller Ceyda som hon heter i stamtavlan) för valparna var väldigt lika varandra. Alla i kullen var mer eller mindre vita och alla var sociala, frimodiga och helt bedårande!

Men ganska snart utmärkte sig en som var den som oftast kom fram till oss och som var sådär extra kelig och såg ut att njuta alldeles särskilt av att bli smekt. Det var Klara!

Det är Klara längst till vänster under sin mammas haka, jag har lånat bilderna av Klaras uppfödare Heike Zapf   http://www.kazakh-tazi.eu

Dag 1 i livet  🙂  det är 3 år sedan idag!

Heike beskrev Klara som den av valparna som var alldeles extra kelig och gosig och som inte tycktes ha några problem med att lämnas ensam en stund.
Allt det har har bestått, hon är fortfarande likadan! 🙂

Jag tror att vi, både hundar och människor har våra personligheter redan när vi föds och att livet visserligen formar oss men att grunddragen förblir de samma.

Klara vill helst nu på våren och sommaren ligga ute en stund för sig själv på morgnarna, se solen gå upp, njuta av dess första strålar och lyssna på fågelsången ute i hundgårdens lilla soffa.
När man smeker henne blundar hon och njuter..
Det finns en mänsklig motsvarighet till Klara. En annan långbent blondin med exakt samma tempo och kroppsspråk, samma gester.

Titta och lyssna på videon så ser ni Klara i mänsklig tappning!

När hon var liten var hon ullig och hade hår på huvudet, en liten ”tuppkam”.

Tuppkammen är borta nu och har tyvärr inte återkommit (den var rar! 🙂 )
Hennes nos var svart när hon var liten men blev ljusare under hennes första vinter.

Det märkliga är att under somrarna kan nosen sedan åter bli nästan svart!
Jag tror att det kan hänga ihop med att då hon solar så förstärks pigmentet på nosen ungefär som när vi solar vårt skinn.

Hon är fortfarande för det mesta nästan lika ullig som då hon var valp, men fäller ullen så här på våren och är släthårig en tid (förutom på öronen).
Men ny ull brukar växa ut innan man riktigt hinner vänja sig vid att hon är släthårig och till hösten brukar hon redan ha gott om ull. Det är bra ordnat av naturen, att ullen finns där när hon bäst behöver den. Klara är lite frusen av sig!

Så här ullig var Klara redan i September/oktober förra året!

Som valp var hon ett veritabelt matvrak och vi fick skaffa en anti-glufs skål till henne, först en liten och sedan en större.

Hon är fortfarande ett matvrak, äter betydligt mer och fortare än Afghanhunden Sofie som är i precis samma storlek.

Hon tycker om det mesta i matväg, men allra bäst om det som husse och jag äter!  Hon sitter eller ligger då stilla bredvid och väntar på att få smakbitar.
Hon är aldrig hetsig eller krävande bara närvarande.

Vi kan lugnt låta henne få smakbitar av både det ena och det andra. Hon är ännu mycket magerlagd så det är ingen risk att hon lägger på för mycket.

 

Jag har märkt att vinthundar som regel är magerlagda fram till 3-4 års åldern. Men att de efter denna ålder börjar  få lättare för att bilda hull.
Då får man börja reglera godbitarna!
Sofie var också mager och skranglig som ung men har fått bantas på senare år, liksom Siri där i Skåne.

Men ännu så länge kan Klara fortsätta att få gottebitar i riklig mängd!
Så blir det idag, och vi börjar med ett knaprigt ben att tugga på i morgonsolen där hon sitter alldeles för sig själv och mornar sig.

 

Kommer leken att ta slut?

Man har undrat hur länge Hanna och Håkan kommer att leka med varandra.
Kommer leken att ta slut efter att Hanna blivit vuxen?
Klara lekte också mycket med Håkan då hon var valp, rullade tennisbollar och lekte tafatt. Men efter könsmognaden, ytterst sällan.

Under löpet har Hanna inte haft särskild lust att leka och busa och jag har märkt hur besviken Håkan har blivit då han inte har lyckats locka henne till det.
Han är en mycket märklig katt egentligen, som tycker om att brottas med en hund på det viset som han och Hanna håller på.  Ingen av våra tidigare katter har varit riktigt sådan. Toleranta mot hundar ja, men inte drivande till bus.

Men siameser och Håkan i synnerhet, är lite annorlunda. Jag har märkt att siameser i regel trivs då det är mycket liv och rörelse kring deras person.
En ensam siames utan sällskap är inte att rekommendera.

Det sägs att man ska ha två siameser, för många menar att endast en annan siames duger som sällskap åt en siames. Men det är bara rent struntprat och rasistisk smörja menar jag. Det finns mycket rasism i hund och kattvärlden.
Ja inte hos hundarna och katterna själva, men hos ägarna!
(Så mycket rasism, att om detta tänker jag skriva ett särskilt inlägg längre fram.)

Lika lite som vi människor tycker om alla andra som också råkar vara människor, så gör djuren det. Ibland kan vi tycka bättre om en hund än om en annan människa och en katt kan föredra en hund framför en annan katt.

Inte ofta som Hanna och Håkan ligger i var sin korg. När det händer är det intressant att se vem Kalle väljer att lägga sig hos. Här har han precis kommit och försöker få plats hos Hanna.

Nu har Hanna kommit över löpets alla faser och Hanna och Håkan är igång igen. Jag blev glad när jag såg detta trots att det här var tidigt på morgonen när solen gick upp och jag egentligen hade lite bråttom och precis var i färd med att ta ut hundarna.

Han har längtat efter det här, sådan är han!  😀

Snö i Maj och jordgubbar i April

Det är snart maj.  På måndag är det första maj och i veckan har det snöat!
Det var visserligen inte många flingor som kom, men tillräckligt för att vi skulle dra oss inomhus. Annars brukar vi vara mera ute än inne såhär års för våren är en rätt hektisk tid på landet.

Men inte vill man vara ute i detta väder!

Tufft väder att gå ut och kissa i, men hon vet vart hon ska gå.
Ser ni den ljusa halvcirkeln på gräsmattan?
Det är Hanna som har åstadkommit den, det är hit hon brukar gå och kissa.
Kan hundkiss månne bli framtidens helt ekologiska ogräsmedel?

Inte ens den vädertålige Kalle vill vara ute i sådant här väder.

Husse for in till stan och köpte en ny ryggspruta och med sig hem hade han inte bara ryggspruta, utan även  JORDGUBBAR! 🙂

Ovanligt fina jordgubbar från Spanien!

Inte svenska visserligen, men jordgubbar i April är inte dumt! 🙂

Genast blev hundarna intresserade av vad det var matte så gärna åt.

Siamesen är alltid intresserad av i princip allt som sker i huset.

Men intressantare än jordgubbarna var helt klart  ryggsprutans emballage.

Törs man nu hoppas att detta var den sista sleven av snöfall och vinter, så att det kan bli vår igen?

För i morse såg det ut så här!

Klara ville stanna kvar och njuta av dagens första solstrålar i hundgården efter att ha varit ute och morgonkissat.

Inte ett moln! 🙂

Stängd pga. skadegörelse

Stockholm närmade sig alltmer och jag kände att jag måste hitta en rastplats med toa innan vi kom dit. Men det såg dystert ut för de ligger inte särskilt tätt och när det väl dök upp en rastplats var det bara köra vidare.
Det förstod jag genast när jag såg de vita lapparna på dörrarna.
TOALETTEN ÄR STÄNGD pga. SKADEGÖRELSE.
Man undrar,  vem  f..  får för sig att göra en sådan sak?

Likaså är det bara att köra vidare då en rastplats är full av långtradare (nästan uteslutande utländska långtradare som tar sin obligatoriska vila på rastplatserna). Ibland är de så många att det knappt finns plats för en personbil. Skulle man ändå lyckas ta sig in där och gå in på toan vid en sådan rastplats, så lär man komma ut lika snabbt med oförrättat ärende. För så fort man öppnar en dörr i servicebyggnaden så slår en frän stank av gammalt urin emot en.
Man satsar då på handikapptoan i hopp om att det skulle vara fräschare där.
Det är mera space i handikapp toan och större tvättfat.
Men det första jag såg när jag öppnade dörren var matrester i tvättfatet efter dagens disk och kiss på toalettringen.

Antalet långtradare bara ökar på våra vägar och rastplatserna är inte dimensionerade för en sådan belastning. Varken antalet, storleken eller servicenivån på de som finns är tillräcklig.

När ska de ansvariga inse att det är ohållbart att hålla på att frakta varor kors och tvärs på detta vis på våra vägar, istället för per järnväg eller med sjöfart?

Vi har en nästintill outnyttjad transportled tvärs landet Göta Kanal som man inom kort kommer att plugga igen med en bro som inte går att öppna.
Detta trots att kanalen också är en stor turistmagnet!
De regelbundet återkommande motionerna om byggandet av ett Svea Kanal lämnas alltid därhän utan närmare begrundan.

Men höghastighetståg och liknande projekt som möjligen kan spara in några minuters resväg för våra politiker vid de sällsynta tillfällen de behagar närvara vid debatter eller omröstningar (ni vet hur tomt det brukar vara i riksdagsbänkarna) plöjer man ner miljarder i.
Pengarna till dessa vansinnesprojekt ska tas någonstans och där sitter vi privatbilister som i en rävsax!

För det enda realistiska transportmedlet för de flesta av oss med släkt och vänner spridda runtom i detta avlånga land, är den egna bilen.
Kostnaden för exempelvis en familj med 2-3 barn och kanske en hund att åka och hälsa på vänner och släktingar 60-70 mil bort med tåg, buss och taxi blir fullständigt orimlig.

Med miljön som argument läggs sten på börda i form av höjda fordons och bränsle skatter och andra miljöpålagor. Privatbilismen har blivit en verklig kassako för staten. Men mycket lite av alla de miljarder som bilismen årligen genererar kommer bilisterna till del. Om regeln vore att varje gren ska bära sina egna kostnader och att det som flyter in också går tillbaka till den grenen,
så skulle vi ha hur fina vägar och rastplatser som helst. Men så är det alltså inte.
Istället har vi Europas snart sämsta vägar och dessa dassiga dass!

Även hundarna behöver komma ut och få sig en bensträckare och möjlighet att kissa. Skulle rastplatsen vara omgiven av lite buskage eller rentav skog så att man skulle kunna tänka det som ett alternativ för både hundarna och sig själv. Så har andra tänkt samma tanke och där är fullt av toapapper och till och med bajs.

Inte heller vid själva rastplatsen är det lämpligt att ta ut hundar.
Mycket skräp och rester efter matlagning bland annat rå lök slängt på marken, gör att även hundtjejerna får fortsätta hålla sig.

Alltså, bara att köra vidare i vetskap om att avståndet till Stockholm hastigt krymper och att väl där kan vi bli sittandes i en bilkö.
Innan vi åkte hade jag druckit rätt mycket kaffe och det ångrade jag nu..