Katt i hundgård

Fick en idé igår om att ordna lite roliga platser åt innekatten ute i hundarnas rastgård.  Husse var med på idén och vi skred genast till verket .

Först sågade vi ner ett gammalt dött och torrt träd. Sedan släpade vi in det till hundarnas glasveranda men såg att det var för stort för att rymmas därinne.
Tog ut det igen och sågade av ett stycke och bar åter in det. Fortfarande för stort och yvigt. Ut med trädet igen…Så höll vi på tills det passade.

När vi fått fast det ordentligt mot väggen satte vi upp en sitthylla i anslutning till trädet. Tanken var att han via trädet kunde klättra upp till hyllan.
Det satt kvar lite bark på trädet och jag pillade loss en del, men tänkte sedan att katten nog skulle tycka att det var rätt kul att klösa så bark bitarna yrde, så jag lät en del sitta kvar. Skyndade mig att städa undan barken och sågspånet, för jag var ivrig att få se vad han skulle tycka om detta.

När vi hade monterat upp ytterligare en hylla där han kan sitta och spana på lite högre höjd ifred för hundarna, så hämtade vi honom.

Det visade sig att han inte var det minsta intresserad av klätterträdet, ignorerade det totalt. Jag lyfte upp honom i trädet och på sitthyllorna, men han hoppade bara ner igen.

Tja, så där kan det vara med djur. Samma sak har ju hänt med hundarna många gånger då man har gjort iordning mysiga liggplatser och så har hundarna kanske vägrat att ens testa.

Det kanske bara är vi människor som gillar förändring? Att förnya och skaffa fräschare prylar? Djuren verkar vara tvärtom. Gillar sina invanda grejer hur sunkiga de än må vara, noppiga och sönderklösta eller valptuggade och trasiga.

Annonser

Mer frukt än man hinner äta!

När det inte är säsong längtar man till denna tid då trädgården dignar av frukt.
Men nu mitt i fruktsäsongen känns det lite stressigt att det kommer så mycket frukt på en gång,  mer än man hinner äta!

Sedan flera veckor har vi ständigt ett stort fat med vindruvor framme. ”Varsågod ta lite vindruvor!” börjar låta lite tjatigt och en smula tvingande. Samtidigt som man känner att man borde, så vill man inte äta mera vindruvor.

Siamesen är nyfiken på allt, men som som tur är vill han inte äta vindruvor.

GE ALDRIG VINDRUVOR ELLER RUSSIN TILL HUND OCH KATT!
Druvor kan ge akut njursvikt. Det finns rapporterat att så litet som 6-8 druvor kunnat orsaka njursvikt hos en mellanstor hund. Katter är ännu känsligare och 3 g russin/kg kroppsvikt är livshotande. Akut njursvikt har mycket dålig prognos för överlevnad.

Hur mycket vi än har plockat in och ätit av vindruvorna så  känns det som att det är lika mycket kvar…

Om man tittar noga ser man hundarna skymta fram bakom vindruvorna. Det är  soligt men bara ca. 12 grader i luften. Det är nu i dessa temperaturer som solens värme känns riktigt, riktigt njutbar! Italienaren Hanna som har den tunnaste pälsen har fått börja med kläder och några av vindruvans blad har redan fått fina höstfärger, så snart är sommarn slut. Men inte riktigt ännu! Till helgen ska visst sommarn göra comeback och vi kommer att få temperaturer på uppemot 20 grader.

Det är inte lätt att ta tillvara vindruvor. Vintillverkning och saft går bort för våran del.  Återstår gelé, sylt eller marmelad. Men tanken på att behöva dela varje druva för att avlägsna kärnan får åtminstone mig att helt tappa lusten!

Ett år frös jag in hela vindruvor och sedan använde vi dem istället för iskuber till att kyla drycker med. Lite festligt, men tar en himla plats i frysen!

Äpplen och rabarber är lättare att ta tillvara. Det är enkelt att göra pajer och frysa in. Vinteräpplen får flytta in i källaren. Insvepta i papper håller de sig ett bra tag. Men mycket äpplen blir det som måste köras bort med skottkärra.
Man hinner, orkar eller ids inte ta hand om all frukt, så är det bara.

Parallellt med vindruvorna kommer det konstigt nog fortfarande rikligt med jordgubbar. Faktiskt mer än vad det gjorde i Juli månad.
Vet inte hur det kommer sig, men visst är det lite konstigt?
Vi är ju i dock slutet på September nu.

Hela säsongen har vi ätit egenodlad sallat. När sallatsplantorna började bilda stock och gå i blom och den inte längre gick att äta,  så lät jag dom stå kvar.
Dom såg nästan ut som små blommande buskar.

Här bakom Sofie och solstolen skymtar ”sallatsbuskarna” med sina blomkvastar i toppen.

Nu har jag dragit upp sallatsplantorna. Men innan jag slänger plantorna på komposten tar jag lite frön till nästa säsong.

För hur less man än må vara på frukt och grönt just nu, så vet man ju att framåt vårvintern brinner man åter av odlingslusta och drömmer om precis det man just nu är lite less på.

Summering av potatisodlingen

För någon vecka sedan tog vi upp potatisen, förmodligen alldeles för tidigt. Men en dag låg blasten vissnad på marken och då växer ju potatisen inte mera om jag har förstått det hela rätt. Varför hade blasten vissnat? Frost var det inte tal om, högsommarvärmen rådde. Var det naturligt att potatisblasten vissnade hux flux i slutet på Augusti? Eller var det potatisbladmögel?

Bruna fläckar ska det bli på bladen om det är potatisbladmögel. Då jag studerade bladen såg jag bara att de har vissnat, och det innebär ju att bladen är både bruna och gula! Så hur ska man kunna veta?

Tog bort blasten och bestämde i samma veva att vi vi tar upp potatisen redan nu. Vet att de borde fått ligga kvar i jorden och bilda tjockare skal. Potatis med tjockare skal tål lagring bättre. Men jag var så nyfiken på 1. Finns det överhuvudtaget någon potatis i jorden? (tänk om det bara är blasten som har vuxit!) 2. Hur mycket potatis finns det? 3. Hur är dom? Små eller stora? Friska?

Vi äter inte särskilt mycket potatis och det vi äter brukar vi köpa av proffsodlare. Där får vi välja vilken sort vi vill ha samt storlek. Väldigt praktiskt! Egen odling av potatis har därför inte varit på tapeten så att säga. Men förra hösten fick jag ett infall och började gräva ett potatisland och på den vägen är det.

Jag kan ju avslöja att det inte precis är särskilt arbetskrävande att odla potatis. Vi har egentligen inte gjort annat än kupat ett par gånger. Den har fått sköta sig själv. Upptagningen gick också smidigt och var spännande. Säkert kan det vara jobbigt om man har ett stort potatisland, men detta var ju bara ett litet första försök på skoj. Bara ett par tre kilo sättpotatis satte vi. Av det lilla blev det ca 3o kilo potatis av hyfsad storlek! Det är väl rätt bra eller hur?

Men en del potatisar var små, mycket små.
Tänker att dom kan man kanske spara till sättpotatis nästa år? Ifall vi nu ska fortsätta att odla egen potatis istället för att köpa. Ekonomiskt är det ju ingen vits menade husse. Men om man tycker att det är roligt, så varför inte..

Likt en tryffelhund nosar Hanna efter kvarglömda potatisar och visar att Italiensk vinthund minsann är en utmärkt sökhund!

Med bestämda steg tågar katten Calle mot det forna potatislandet. För att gödsla det får man förmoda, det är ju lucker jord att gräva i! (Se på Calles päls hur kraftigt det blåser, det är nästan storm här idag!)

Kanske kommer vi att äta mera potatis nu, då vi har odlat den själva tänker jag. Det var ju så lätt att odla potatis och faktiskt spännande att se vad som dolde sig under jorden. Denna rödskaliga sort vi odlade nu heter Asterix. Det är en tålig sort som har bra motståndskraft mot de flesta potatis sjukdomar.

Minns första gången vi köpte denna sort hos en odlare. Det var en lite speciell karl! Han utförde en märklig ritual/gest som jag än idag inte vet meningen eller syftet med. När vi skulle gå och titta på potatisarna bad han oss vänta ett slag och försvann, När han kom tillbaka hade han ett stort fint äpple i handen som han lade i sin öppna handflata och lite högtidligt räckte till mig. ”Adam ger Eva ett äpple” sade han och såg mig djupt i ögonen. Egentligen inget konstigt i att han ville bjuda på ett äpple. Det var mera sättet han gjorde det på och det han sade ”Adam ger Eva ett äpple” det är ju helt bakvänt egentligen, eller hur?

Kanske fick han bara en impuls och handlade helt spontant? Men det hela kom att verka lite konstigt. Husse och potatisodlarens hustru måste ha sett ut som frågetecken i ansiktet (dom fick inget äpple) När vi gick vidare viskade husse till mig ”Vad heter spelet?”

I bild ett av våra egna äpplen som jag tror är Gravensteiner, men jag vet inte säkert. Ett gott ganska friskt syrligt äpple. En sen sort som knappt har några kärnor. Trädet är stort och kraftfullt växande.Om någon vet bättre och kan tala om vad det kan vara för sort är jag tacksam!

Tar inga risker att smittas av dödlig hund sjuka!

Eftersom man inte vet om det rör sig om virus eller bakterier som orsakar den mystiska hundsjukan som 26 hundar i Norge hittills har dött av. Eller om det kanske är något hundarna fått i sig ätit eller druckit som ger upphov till kraftiga kräkningar och blodig diarré. I många fall har sjukdomsförloppet gått mycket snabbt, en fullt frisk hund har kunnat dö inom loppet av 6 timmar. Hundar på vitt skilda håll i Norge har drabbats och även hundar i Finland och nu även en svensk hund. Därför känns det bäst att hålla våra hundar hemma och inte låta dem komma i kontakt med andra hundar eller få möjlighet att nosa på andra hundars kiss och bajs. Detta för att inte ta några risker.
Det blir till att hålla sig hemma tills man vet mera.

Som tur är har vi stora inhägnader där hundarna kan springa och rusa av sig om de känner för det. Men att bara vara hemma och inte göra något särskilt är inte något som hundarna ser som en nackdel. Vinthundar är bra på att softa och ta det lugnt.

Det kommer inte att bli mycket motion för oss tvåbenta heller. Inte för att människor kan smittas av hundsjukdomar, men att promenera utan hund känns inte normalt! Inget koppel i handen, ingen hund som stretar och drar…
Om hundarna inte kan gå, så går heller inte vi!

Hundarnas enastående förmåga att koppla av smittar dock. Vi kånkade in solsäng solstol och bok till hundarnas inhägnad och gjorde som hundarna gör.

Strax därpå slumrade jag med boken över ansiktet. Kände något tungt varmt och hårigt krypa upp och böka in sig intill mig på sol sängen.
Skönt att det är lite svalare i luften nu så att vi kan ligga så nära intill!

Lite hit och dit men mest hit har vi åkt!

Om vi inte är alltför långt hemifrån så brukar vi välja att åka hem igen om det börjar bli för hett i husbilen. När vi är ute med husbilen vill vi promenera mycket och utforska nya omgivningar tillsammans med hundarna (det är ju därför vi åker). Fixa lite fika eller laga till en enkel lunch i husbilen vill också göra.  Men i stekande sol och 25-30 grader varmt vill ingen av oss vandra och inte sätter vi igång och lagar mat i en varm husbil!

Juni-augusti är det svårt att pricka in lagom väder. Det kan vara hur mulet som helst när vi åker hemifrån, men så snart vi har lastat in alla djuren och kommit iväg så tittar oftast solen fram och temperaturen stiger lätt till mellan 25-30 grader. Inte så lyckat när fyra av oss har päls!

Inte för att djuren brukar klaga, de är så förnöjsamma och glada bara vi är tillsammans. Men just därför vilar det ett extra stort ansvar på oss att se till så att de verkligen har det bra. Skulle det vara barn man hade fyllt husbilen med så  skulle det ju garanterat höras gnäll och klagan när värmen stiger.

Små enkla arrangemang och praktiska lösningar i husbilen kan förbättra komforten för djuren och underlätta tillvaron. Heltäckande gardiner som skuggar för sol, en vattenskål som inte kan välta och som gör att man kan ha vatten tillgängligt hela tiden. En sådan skål har vi köpt på Biltema. Den fungerar bra och har aldrig vält. Den är också så konstruerad att hundarna inte kan doppa sina långa öronhår i skålen och blaska ner golvet!

Siamesen gillar att buffa på våra kaffemuggar som då givetvis välter och spiller sitt innehåll i knät på oss. Därför har vi stuvat undan det stora originalbordet och skaffat ett mindre med fördjupningar för muggarna. Bordet kommer ursprungligen från en husbil där detta bord har suttit fäst i väggen och därför saknas en bit av kantremsan.

Är nu på jakt efter en bit kantremsa i passande färg.
(det mindre bordet gjorde också att det blev enklare att ta sig till och från sofforna!)

På soff sätena har jag lagt mattor med grov struktur. Detta för att Afghanhunden med sin långa silkiga päls glider och kanar på ett slätt tyg (speciellt i alla trafik rondeller). Det såg jobbigt och inte alls avkopplande ut att behöva hålla emot jämt och ständigt.

Med en gummiborste kan man hålla textilierna hyfsat fria från hund och katthår. Men det är klart att där det finns pälsdjur finns det hår! Det får man ta om man vill ha djuren med sig på resor.

Självklart är alla djuren bältade under färd! Det var lätt att ordna i denna bil som har många bältade platser. 

Viktigast är dock att djuren vill vara med! Men husbilen är som en liten lya där man hela tiden är nära och det brukar de flesta hundar och även sällskapliga katter gilla. Bäst ”bil-hundar” och katter blir i regel de som man har skolat in på  bilåkande redan från späd ålder. Det kan vara näst intill omöjligt att få en äldre hund eller katt som har fattat antipatier mot bilåkning att trivas. Med våran äldsta katt Calle är det så. Det går inte att ha Calle i en bil, han vantrivs och talar högljutt om det. Inget lock och pock hjälper!

Men det behöver inte vara kört att få en ovan vuxen hund eller katt att trivas i bil!  Siamesen Håkan är ett bra exempel på det! Han är mycket sällskaplig av sig och vill gärna vara med. Det bidrog säkert till att han inte hade några problem att foga sig i husbilstillvaron.

Jag tycker att det är så fint att kunna ha djuren med på resor. De blir glada när de ser att vi ska ut med husbilen och hoppar glatt in och lägger sig var och en på sin favoritplats. De är fulla av förväntan på vad som väntar (nya dofter och kanske en korv eller annat gott).Så snart vi stannar bilen är alla nyfikna och kommer alla fram och vill se var vi är.

Nu när vi går in i september månad och det blir svalare i luften så kanske vi åker mera husbil. Kanske en tur till havet eller rentav Danmark eller Tyskland över en helg. Eller kanske bara till en plats vi tycker om, inte så långt hemifrån.

Som huggna ur sten!

Jag tycker att de är underbara, de  gigantiska hällristningsfigurerna vid Tanum Shoppingcenter! Konstnärlig utsmyckning när den är som bäst tycker jag. Den är tillgänglig för alla, helt gratis, har stark lokal anknytning, väcker tankar och vidgar perspektiv.
Mannen bakom verket heter Sinisha Bozunovic.

Det var häftigt att uppleva figurerna tredimensionellt. De var som om de rest sig ur hällarna där de varit inristade och nu kom springandes  i full frihet. Noterade att alla figurerna var placerade så att de liksom var på språng in i shoppingcentret. En kul grej som bara det väcker funderingar…

Det stora skeppet i förgrunden med sina passagerare har väckt rabalder. En del ser något ekivokt i den!

Det är upp till vars och ens fantasi att spinna kring konst och vad den uttrycker! 😉

Min fina Afghanhund Sofie framför en avbild av ”Brudparet”, den kanske mest berömda bland alla Tanums hällristningar. Originalet kan beskådas på Vitlyckehällen som är den största av hällarna och har närmare 300 inhuggna figurer.

Egentligen var vi i Uddevalla för att äta fiskpudding med skirat smör. Det blev en extra utflykt på ca. 12 mil tur och retur att ta sig till Tanum.  Men det var det värt och när vi åter var tillbaka i Uddevalla smakade ju fiskpuddingen extra bra! 🙂

Fiskpuddingen smakar bättre än den ser ut, den är helt galet god. Likaså potatismoset som jag valde istället för kokt potatis , supergott helt enkelt!  Detta kan imundigas för 99 kronor på en enkel lunchrestaurang som ligger nära gamla varvsområdet i Uddevalla Mona-Lisas heter stället!

Ulv och Ragnar, de båda reste denna sten

Vid Källby hallar, ett gravfält som användes för mer än tusen år sedan, står två mäktiga runstenar mittemot varandra. Bakom Clara här i bild syns den kanske märkligaste av de två. En stor figur finns avbildad på den, en människa med ett djurhuvud. Kanske förställer figuren asaguden Tor, en del menar så.
Men om det är Tor så saknar man ju genast torshammaren, den finns inte avbildad här. Men stenen är skadad och delar av den saknas, så kanske fanns förklaringen i den saknade delen till vem eller vad den föreställer?

I bild, min egen lilla Torshammare i silver.

Runinskriften på stenen lyder på modern svenska. Styrlak/Styrlög satte denna sten efter Kår (?) sin fader I det första namnet har sista bokstaven fallit bort, och det är osäkert om det är mansnamnet Styrlak eller kvinnonamnet Styrlög som det syftar på. I det andra namnet är det den första runan som är otydlig.

Stenen mittemot är högre och pryds av ett tre meter högt kors i mitten. På den står skrivet med runor att ”Ulv och Ragnar, de båda reste denna sten efter Fare, sin fader … kristen man. Han hade god tro på Gud”.

Ni ser de mörka molnen som tornar upp sig i bakgrunden! Detta besök vid Källby hallar kom därför i motsats till vad vi tänkt oss att bli en blixtvisit.

På informationstavlan står att läsa att detta är ett gårds gravfält, här begravde man sina döda i närheten av gården där man levde. Den seden har bestått ända fram i våra dagar. På den lilla kyrkogården i byn där vi bor (liksom säkert i många andra små byar) står på många av gravarna inristat också gårdsnamnet där de nu döda levat och verkat. Det är fint tycker jag.

Jag är övertygad om att begravningsceremonierna är mycket viktigare än man tror, speciellt för de som blir kvar. Av egen erfarenhet vet jag att en fin begravning efter en anhörig eller en kär vän markerar ett värdigt slut och det betyder mycket för sinnesfriden i det fortsatta livet.
Även de husdjur som har lämnat oss har vi begravt under värdiga former på en fin plats.

Läser att ”allt fler väljer att begrava sina närmaste helt utan ceremoni. De senaste tio åren har andelen fyrdubblats till nära åtta procent av de avlidna. I Dalarna och i storstäder sprids askan efter var tionde avliden utan formell begravning”. Här en länk om ni vill läsa själva https://www.svt.se/nyheter/inrikes/gravsattning-utan-ceremoni-allt-vanligare?cmpid=del:tw:20190822:gravsattning-utan-ceremoni-allt-vanligare:nyh:lp via @svtnyheter
Hur kommer det att bli i framtiden?
Vad kommer att minna om oss som lever nu?

Se-mest-er!

Sommarn går så fort, nu är det redan Augusti.
Under semestern bör man se mest, av själva ordet att döma.
Men vi har i princip inte varit någonstans annat än hemma. Det har varit på tok för varmt att åka husbil med djuren. En plåga är det att svettas och flämta i över 30 graders värme. Det kan ju inte bli svalare än så,  då det är så varmt i skuggan.
Men här hemma har vi våra stora gamla lövträd att söka skugga under och minsta bris skapar rörelse i lövverket som ger lite fläkt.

Alla djuren har helst velat hålla till inne i huset de hetaste dagarna. Vi har nätfönster isatta på nätterna för att föra in nattsvalkan i huset. På dagarna tar vi bort dom för att inte få in hettan.

Värst har hettan varit för Sofie och Calle som har så mycket päls.

Men i de tidiga morgontimmarna är luften frisk och klar och då är vi uppe med tuppen och njuter.

Att vi bara har varit hemma betyder inte att vi inte har sett något! Är det bara när man reser som man ser mest? Folk är galna i att resa bort för att ”se mest”.
Funderar på vad som är mest egentligen?

Under sommaren har vi monterat ner växthuset som behövde en ny grund för den gamla i trä började murkna och rutor började gå sönder på grund av det.
Växthuset är så viktigt! Inte för odling,  för vi odlar ingenting i växthuset.
All vår odling sker ute i trädgårds landen. Men växthuset är Calles hus!
Han håller till där från Februari/Mars till långt in på hösten Oktober/ November.

Vi ville helst slippa montera ner växthuset med hänsyn till Calle. Förstod att han skulle bli bestört när hans älskade växthus bara försvinner. Därför fick vi försöka återställa det så fort det bara gick, innan sommarn tar slut.

Vi har gjutit en ny grund av armerad betong som ska hålla ”för evigt”. Det var en pärs i värmen att göra det! Allt gammalt grus och makadam har skyfflats bort och nytt har skyfflats dit. Det gamla teglet som täckte golvet har lagts tillbaka. Några betongplattor är nya, dom har jag själv gjort!

Alla rutor har tvättats och trasiga har ersatts med nya. Svettigt och tungt har det varit att hålla på med detta i värmen! Men lyckan att se Calle godkänna det hela och åter ta plats i växthuset kompenserar för all svett och muskelvärk.

Den nya grunden blev lite högre än den förra så Calle fick en extra trampsten för bekvämare insteg vid sin kattlucka

Runt om oss i trädgården har vi sett allting knoppas och blomma.


Vi har haft gäster i sommar, både tvåbenta och fyrbenta. Promenerat i stan så mycket vi har hunnit,  för att Sofie som älskar att gå i stan ska få sniffa på allt och sola sig i alla beundrande blickar! ☺️

Vi har sett massor av turister, ätit mycket glass och badat i närbelägna sjöar.

En dag flög en liten fågel mot ett av husets fönster med en smäll. Jag har hängt upp gardiner och placerat ”saker” i de fönster som inte har gardiner för att det inte ska hända, ändå händer det då och då. Jag hann fram innan Calle och lade fågeln som lyckligtvis inte hade tuppat av,  men som givetvis var lite ”groggy” av smällen i en skokartong en stund. Efter en stunds vila där, placerades den i ett äppelträd där vi kunde följa hur den återhämtade sig och slutligen flög iväg.

Igår kväll ramlade en liten fågelunge ur boet lagom till natten. Det blev till att klättra upp på taket och få in den i boet igen.

Visst får man se en hel del även om man inte reser bort på se mest er!

Finaste Afghanhunden blir 12 år idag!

För 6 år sedan vågade vi inte hoppas på att få uppleva den här dagen.
En stroke höll på att ända hennes liv. Men hon klarade sig och blev helt återställd. Det kändes som ett mirakel.
Men länge fanns oron för att en ny stroke kunde komma.

Nu firar vi hennes 12 födelsedag och det har gått 6 år efter stroke.
Lyckliga över att hon fortfarande finns med oss och mår bra, försöker vi tränga undan tankarna på att detta kanske blir hennes sista födelsedag, för tumörerna växer oroväckande snabbt.

Det är svårt att ta in att en så levnadsglad hund, alltid på gott humör och lika smidig och rask som i yngre dagar, inte kan leva hur länge som helst. ”Hon är redan gammal, med tanke på att hon är en så stor hund” sade de på djursjukhuset.

Men hon känns inte gammal!
Lika glad och sprallig som alltid ser hon fram emot pannkakan som gräddas i ugnen. Hon går ideligen och tittar genom ugns luckan och slickar sig om munnen och svanskroken darrar av förväntan.

Efter pannkakan blir det en liten siesta med vännerna i skuggan av ett stort parasoll.
Det är skönt att slumra på maten!

Men en del har mer energi än andra..

Denna dag började med smågodis till frukost och det blev mycket uppskattat!

Är det verkligen sant? Får jag äta smågodis till frukost?

Yummy!

Nybadad och fin är hon dagen till ära. Senare ska vi ska åka in till stan och promenera för hon gillar att visa upp sig och bli beundrad.

Många är de som uppmärksammar hennes skönhet och hon njuter av de beundrande blickarna och vet vad det betyder då folk utbrister ”Åhh så fin, så vacker hon är!” Då sträcker hon på sig lite extra..

Promenaden ska krönas med en strut mjuk glass! Hon blundar när hon slickar.
Man riktigt ser hur hon njuter. Mjuk glass är bland det bästa hon vet! 🙂

Blir nog en sparsmakad Midsommar!

I år köper vi inte jordgubbar till midsommar. Vi får klara oss med de egenodlade! Så var det sagt och bestämt. Likaså att vi bara ska äta egenodlad färskpotatis, gräslök, sallad osv. Det har liksom blivit en sport.

Nu tror jag att det kommer att bli en väldigt sparsmakad för att inte säga spartansk midsommar hos oss!

Bara en vecka kvar till midsommar och jag fann endast 1 (en) röd jordgubbe i min lilla jordgubbs odling! Jag åt upp den! 🤭 (var ju tvungen att smaka ifall de blir goda). Den var ganska liten, hjärtformad och jättegod!

Årets första egenodlade mogna jordgubbe!

Såg endast ca. 4 stycken jordgubbar som möjligen hinner få färg och bli mogna. Kanske blir det 2 jordgubbar till husse och 2 till mig! En tesked grädde till det och tja…

Potatisen har knoppar och går i blom snart. Det är olika sorter, därför har blasten olika färg. Men båda blommar!
Inte alla potatissorter blommar har jag läst!

Mitt potatisland

Jag är ju fullständig novis vad gäller potatisodling. Men jag läste att strax efter att potatisen blommat är den klar! Fast en del påstår att man inte ska låta potatisen blomma för då växer den inte mera, man ska klippa bort alla blommor!! Det låter galet tycker jag så det tänker jag inte göra!

Låt potatisen blomma så ser vi vad som händer, tänker jag. Vet inte heller om det finns små färskpotatisar eller ej. Vi får väl se på midsommar om vi får någon potatis på bordet! 😟

Sallad har vi så det räcker och blir över! Jag hann inte gallra i år, så nu gallrar vi genom att äta! Samma sak med gräslöken, mycket mycket gräslök.
Så att sallad och gräslök kommer vi åtminstone att ha på vårt midsommarbord!

Ogallrad plocksallad

Libb-sticka denna gamla vikingakrydda som en del hävdar väcker lustar…..
Den har vi gott om!!

Libbsticka

Rabarbern frodas också och den kan ju rädda midsommarn!
En rabarberpaj med en god vaniljglass är smaskens!

Pionerna ser ut att slå ut lagom till midsommar, så blomsterprakt kommer vi att ha och kan nog bidra med Pioner till att klä den lokala midsommarstången eller rättare sagt maja stången för det är vad en majstång är. Majad betyder klädd, Ifall någon undrar varför vi kallar det Majstång fast vi reser den i Juni!

Pionknopp

Det blir spännande att se vad vi kan duka fram. Kan bli som det ska, fast jäkligt lite av varje förstås! Får väl se till att njuta av det lilla isåfall!