Vad ska folk tänka?

Kylan består, verkar bli en iskall månad det här! Långtidsprognoserna talar för att kylan håller i sig hela februari månad ut. Det tär att inte kunna vara ute och röra på sig lika mycket som vi brukar. Speciellt trist tycker jag att det blir för hundarna och då i synnerhet för lilla Hanna som är så frusen av sig.

Om vi ska gå vår vanliga runda i 12-14 graders kyla så måste hundarna vara klädda i varma kläder och lilla Italienaren måste ha skor på sig.  Riktiga skor med rejäla halkfria sulor. Utan sina små skor kan hon inte gå.
Hennes små tassar blir snabbt stumma av köld.

Men hur ser det ut? Vad ska folk tänka?”  Det skulle min mamma ha sagt om hon hade kunnat se mig nu.  I färd med att gå ut och promenera med mina påklädda vinthundar med skor på tassarna och mössa på huvudet.

Men det där tänket om vad folk ska tänka, det bet lyckligtvis inte riktigt på mig.  Därför kan jag nu spatsera med mina påklädda vinthundar utan att oroa mig för vad folk ska tänka!😀

En Engelsman frågade mig en gång varför alla klär sig så lika i Sverige? Varför är alla klädda i svart eller grått? Varför finns här ingen färg?

Det beror nog på att ingen vill sticka ut svarade jag. Att det känns tryggast att se ut och vara som alla andra. Vi är trygghetsnarkomaner i Sverige och rädda för att vara annorlunda!

Så hur olik får man då vara? Det pågår en massiv indoktrineringskampanj tycker jag, för att vi ska bejaka allehanda olikheter. Att det är berikande att vara omgiven av människor som ser annorlunda ut och lever och resonerar på annorlunda vis än man själv. De flesta säger sig också bejaka det mesta och anser sig vara öppna och fördomsfria. Men är de verkligen det?  Eller säger de sig vara det bara för att de vet att det är så man ska vara?

För så snart det handlar om att våga sticka ut på något sätt. Så uppstår nog hos många den fråga som min mamma brukade ställa sig, ”Men vad ska folk tänka?”

Det var lätt hålla sig fri från Mammas indoktrinering. Det fick mig att tidigt att inse hur begränsande det kan vara att ständigt ställa sig den frågan.

Läste för länge sedan en Amerikansk studie om hur reklam påverkar oss på djupet även fast vi tror att vi inte låter oss påverkas. Det var skrämmande och jag bestämde mig naturligtvis för att göra allt för att inte låta mig indoktrineras. Men det ska visst vara omöjligt enligt studien. Allra värst och lömskt är den sortens smygindoktrinering som public service ägnar sig åt via programval (och det med skattemedel till råga på allt!)  Nej tack säger jag till att bli hjärntvättad och stänger av TV:n

Samtalsklimatet har blivit väldigt snävt. De få som vågar tänka, tycka eller tro något annat än majoritets-åsikten hamnar lätt i kylan och blir mobbade och utsatta för en hatstorm.

Vart tog den berömda och tidigare så omhuldade och värnade åsiktsfriheten vägen? Svaret brukar bli att ”Du får tänka, tycka och tro vad du vill, men håll käften om det om du inte vill bli av med jobbet!”

Det får mig att tänka på ett väggklotter jag först såg i Tyskland och året efter i NL. Likhetstecken efter landet följt av DDR demokrati. Minns att jag tänkte att snart får vi se samma klotter i Sverige!
Hur fri är man i ett sådant samhälle att bilda sig en egen uppfattning undrar jag?

Märkte när det gäller munskydd att jag var nära att hamna i fållan ”Vad ska folk tänka?” Fastän jag, oavsett vad Tegnell och FHM menade (att det bara är motiverat med munskydd för dem som är smittade, för att skydda andra) kände att jag vill bära munskydd och ha en barriär mot smittan.  Ändå  kändes det svårt att börja bära munskydd när knappt någon annan gör det (endast ca 2-3 av 10 bär munskydd). Detta eftersom jag visste att folk då skulle tro att jag är smittad och kanske bli rädda för mig.

Först försökte jag hitta lite diskretare munskydd än de vita. Men sedan tänkte jag att Hell NO! och sydde tvärtom munskydd som definitivt inte är diskreta!

Någon har sagt att vi föds som original men dör som kopior.
En skrämmande tanke, tycker jag!
Det är också sagt att ”Det är vars och ens förbannade skyldighet att förbli ett original!

Men hur ska det gå till? När det finns en djupt rotad rädsla för att våga vara annorlunda. Därför att man fruktar att man då kanske inte kommer att bli godkänd av andra. Man kanske är för annorlunda och blir betraktad med misstänksamhet, misstro eller rent av rädsla.

Nästan alla häromkring har hund de flesta har någon av de populäraste och vanligaste raserna. Alltså sådana raser som andra har. Ingen annan än vi har Vinthundar.

Hörde ett barn ropa till sin mamma ”Mamma, mamma titta vilken stor hund!”  då jag och Klara passerade (själva hade de en Malteser).
Mamman svarade ”Akta dig, sådana hundar är farliga!”

En gång strök det omkring några män som genast noterades som skummisar.
”Hur såg de ut?” undrar man då.
Svaret blev att man genast såg att de inte var härifrån!

Det är för enkelt att kalla sådant för främlingsfientlighet och rasism.
För det är mänskligt och sunt att bli lite frågande, försiktig och kanske lite rädd inför det som verkar annorlunda och främmande. En ren överlevnadsfunktion att inte omfamna och älska allt och alla utan urskillning.

Samma beteende finns i alla kulturer. Även hos hundar, speciellt vinthundar och då i synnerhet hos Afghanhundar som av naturen är mycket reserverade och har en djupt rotad misstänksamhet mot främlingar.

Jag har skrivit ett inlägg om detta tidigare. Ska försöka leta fram det när jag får tid och reblogga det! Återkommer isf. inom kort i detta ämne!

Tills dess, lite bilder från vårt vita kyliga februari liv!