Det är en Barbie värld!

Såhär såg det ut vid vårt sommarhus den gångna helgen, tänk att det är November!

Vår stora trädgård genererar så obeskrivliga mängder löv och kvistar.
Tonvis med löv har vi hanterat hittills.

Det är de mycket gamla och megastora Ekarna, Askträden, Lindarna, Lönnarna, Kastanjeträden, Asparna och de gigantiska Balsam Popplarna som lövar mest.
De är vackra både lövade och avlövade och ger en härlig skugga varma sommardagar. Aspens löv darrar dessutom vid minsta vindpust. Det fläktar så skönt då man är varm, ett underbart klimat skapar träden!
Men visst ger de stora träden mycket jobb! Inte bara på hösten. Det kommer ner kvistar och skräp året om. Många av träden har dessutom nötter. Hassel och Kastanj producerar enorma mängder nötter varje år. Ekarnas ollon täcker gräsmattorna! Men ändå, vad vore trädgården utan dessa stora ståtliga träd?
I en trädgård ska det finnas träd, tycker jag. Det är inte för inte som det heter just träd-gård!

Nyligen såldes ett hus här i närheten, det hade en trädgård jag länge har beundrat. En villa byggd någon gång på 1970 talet med en makalös nästan helt insynsskyddad städsegrön trädgård, alltså mycket Tallar, Idegran, Thuja, Buxbom med mera. En dag var allt borta! Alla träd och buskar låg ned sågade i högar huller om buller. Som en slaktplats såg det ut. Inte ett enda levande träd eller buske hade lämnats kvar. Jag blev både chockad och ledsen.

Sedan fick allt ligga där och gulna tills det forslades bort och stora maskiner kom och slet upp stubbarna och rötterna och planade ut marken. Nu står huset där utan ett levande träd eller växt omkring sig. Villans tegelfasad blev målad i vitt och med ens förstod jag avsikten med det hela..

Man ville uppdatera och ”pimpa” denna fina sjuttiotalsvilla och dess trädgård till att likna de kartongliknande husen man bygger idag och gärna omgärdar med trädäck och cementplattor så att man får så lite markkontakt som möjligt. Insynsskydd och privatliv värderas inte högt i dessa miljöer där stora delar av husen består av glasväggar. Man lever som i ett skyltfönster!
Jag har själv en gång i tiden bott i en arkitektritad villa i stan med stora glasade partier. Det är en Barbie värld!

Ja ja, nu var det löven det var tal om. I helgen for vi till sommarhuset för att ta hand om de sista löven där och göra fint. Men alla löven hade inte fallit ännu.
Se så vackert detta Bokträd är med sina guldgula löv!

Så att istället för att kratta löv tog vi det lugnt och njöt av det ovanligt fina Novembervädret.

Rensade lite hängrännor och stuprör. På en del av uthusen har vi gjort hängrännor av trä enligt gammal modell. De fungerar alldeles utmärkt!

Såg att framstycket till ett gammalt proppskåp i trä hade ramlat ner och att en fågel hade haft sitt bo där i somras. 🙂

Proppskåpet används inte längre, men jag vill ha det kvar för jag tycker det är fint. Trots att det bara är ett proppskåp har man bemödat sig med att såga en fin kurvatur på sidorna.

Tankarna glider återigen till hur plant slätt, fyrkantigt och kalt man vill ha allt idag, både hus, trädgård och inredning. Är det månne lika kalt och tomt i huvudet hos dem som vill ha det så? Iallafall fruktar jag att en tom, vit och kal miljö kommer att prägla deras sinnen. Värst blir det för barnen!

Det blev inget jobb med löv denna helg. Vi får återkomma och inrikta oss på att kanske bli klara med löven lagom till första Advent.
Bara en sådan sak!

Låste dörren till sommarhuset och for hem.


Annonser

I syrummet

Jag försöker sy men allt går snett. Började på ren inspiration att sy ett höst-plagg åt Clara som skulle bli varmt och vindtätt. Det skulle inte ta lång tid att sy.

Men symaskinen krånglar, släpper tråden, gör dålig söm och slutligen går nålen av. Alltid när man tänker sig att något ska gå fort och lätt tycks det bli så här!

Inspirationen att sy försvinner garanterat när man istället för att sy , får ägna sig åt att felsöka symaskinen och sprätta upp de dåliga sömmarna den åstadkommit.

Medans jag kämpade med symaskinen, kämpade mina två små vänner om en plats i mitt knä. Båda vill i första hand ligga i mitt knä emellan mig och symaskinen!

Funderar på om det kan bero på att de känner att jag har en stark koncentration riktad mot symaskinen och vill att denna koncentration istället riktas mot dem? Det är samma fenomen som då man läser en bok eller stirrar in i datorn.
De vill lägga sig emellan,  vara i fokus.

I syrummet finns en liten korgstol som båda gillar att ligga i. Men den är för liten för två. Bara en åt gången får plats.

Det finns alternativ till stolen!
Jag har lagt Håkans teddyfäll på en kista som jag förvarar tyg stuvar i .

Jag har även flyttat dit hans stora kattmöbel som jag köpte på loppis i somras.
Tanken är att han kan ligga i den och sola. Syrummet vetter åt söder och där är mest sol nu när vi går in i November månad.

Vanligtvis trivs han gott där i sin upphöjda position med utsikt över trädgården..

Men nu hade han  svårt att komma till ro för nu låg Hanna i korgstolen som han också helst ville ligga i …

Håkan tar till en metod som brukar fungera för att få fart på Hanna.

Men denna gång funkade det inte, Hanna lät sig inte luras att springa efter!

Hon stannade kvar i korgstolen.

Håkan återkom och försökte nu verbalt att förmå Hanna att lämna korgstolen.

Men nix.

Ni märker kanske att mitt fokus redan hade flyttats från symaskinen till djuren?
Så blir det ofta. Då är det lätt hänt att plagget jag kämpar med hamnar i lådan med etiketten ”påbörjade men inte färdigsydda plagg/syprojekt (börjar bli svår att stänga!).

Ibland granskar jag innehållet i lådan och ser sol linnet som jag en gång i mitten på -90 talet började sy (den blev nästan färdig, men verkar ha krympt?!) Gardintyget till husvagnen vi en gång hade och mockasinerna som jag tänkte skulle bli så fina..

Jag var Scout en gång och fick då lära mig att göra mockasiner i läder, det var för väldigt väldigt länge sedan. För ett par år sedan blev jag inspirerad att sy ett par i tyg. Men kanske hade jag glömt någon detalj om hur man gör?
För bara den ena mockasinen blev klar och den är inte särskilt bekväm…

I vissa av plaggen i lådan sitter knappnålarna kvar och jag har ritat med skräddarkrita var ändringar bör göras, suck!
Jag stänger lådan och skjuter försiktigt in den på dess plats.

I källaren mognar tomaterna

Det ser ut att fungera, tomaterna mognar så sakteliga där nere i källaren! Tidigare då jag låtit tomater eftermogna i ett soligt fönster så har de oftast hunnit bli lite sega i skalet och många tomater har skrumpnat lite innan de har fått färg. I källaren blir de röda utan att få tjockt skal eller skrumpna.

Åtminstone hittills ser det bra ut. Men det har inte gått så lång tid sedan jag tog in dem i källaren, det var  den 4 oktober.
Först hände inte mycket med mognaden. Men efter ett par veckors lagring kunde jag se att det var många som hade blivit röda.

Vägde dem för att se hur mycket mogna tomater det blev.

1,7 kg!

Det betyder att jag kunde göra tomat pizzan som egentligen är den allra enklaste pizzan. men som kräver att man har gott om verkligt smakrika tomater, alltså frilandsodlade tomater. Kommersiellt odlade tomater i växthus blir inte så smak rika. De frilandsodlade tomaterna är så himmelskt goda att de ensamma med lite ost och oregano förmår att smaksätta hela pizzan (tycker åtminstone jag som älskar tomater).

Eftersom jag kände att vi inte kommer att kunna äta alla dessa tomater innan nästa patch mognat. Beslöt jag därför att istället för två pizzor i normal storlek, göra Pizza i långpanna. Den kan jag sedan skära i lagom rutor och frysa in. Det är praktiskt och smidigt att kunna ta en Pizzabit när man är trött och hungrig och snabbt vill ha något att äta.

Först lägger jag ett tunt lager tomatsås och sedan täcker jag pizzabottnarna med tomatskivor, strör på Oregano och därefter lite smulad Fetaost som ger sälta till de söta tomaterna och sist riven eller hyvlad ost överst.

Husse vill ha något mer än tomat i sin pizza och nu blev det Tonfisk.

Den runda lilla Pizzan är till hundarna! De vill också äta Pizza när vi gör det.
Hundarna får samma fyllning i sina Pizzaslices som Husse.
Tomat,ost och Tonfisk.

Vi brukar låta hundarna smaka och äta lite av den mat vi själva äter, förutsatt att den inte innehåller lök, choklad eller annat för hundar olämpligt. Det är bra att låta hundar smaka, det stärker sammanhållningen att vi delar vår mat!

Ingen kan bli lyckligare över att få en liten bit Pizza än hundarna. Alltid samma glädje! Finns det på denna jord varelser som har närmre till glädje än hundarna?
Det är kanske det allra bästa med hundar, deras inneboende glädje.
Gud vad jag älskar dem för det! ❤️

Efter Pizza….

Siames 6 år

Idag fyller han sex år våran siames Håkan alias Houdini. Här i bild tillsammans med sin vän Italienska vinthunden Hanna.

Håkan är nyfiken och vetgirig. Han vill veta vad som finns bakom stängda dörrar  Inåt eller utåtgående dörrar spelar ingen roll, han kan öppna vilket som. Likaså de flesta skåpdörrar och luckor. Han gillar att lista ut hur de öppnas. Det är en hobby han har. Därav ”Houdini”!!

Om vi vill hejda honom måste vi låsa dörrarna med nyckel!

Han observerar och lär sig. Inte bara hur dörrar skåp och lådor kan öppnas. Han har även lärt sig att läsa av hundar och förstå deras natur. Han kommunicerar med hundarna via rösten. Det gör han även fast vinthundarna är helt tysta och aldrig svarar. Men de gör ändå så som han säger! 🙂

Efter alla år med hundar har han själv blivit lite som en hund.
Han förstår alla kommandon som hundarna kan. Om jag exempelvis säger stanna eller visar stopptecknet  med min hand så stannar han. Säger jag nej så avbryter han det han håller på med. Han är till och med bättre på inkallning än vissa av hundarna, åtminstone om det är jag som ropar på honom. Han kommer som ett skott när jag ropar och svarar (jamar till svar) hela tiden medans han är på väg. 🙂

Håkan har valt mig till sin människa och Hanna till sin hund.

Många menar att djuren har en radar som visar vilka individer som är särskilt mottagliga för deras charm och fokuserar på dessa för att vinna flest fördelar. Logiskt att det skulle kunna vara så.

Men när Håkan då vi ligger i sängen under ljudligt spinnande först sitter och tittar på mitt ansikte och sedan fjäderlätt rör vid min kind med sin tass och ger mina ögonbryn några lätta slick. Eller då han helt lätt, utan att det gör det minsta ont eller blir märken,  biter i mitt skinn under ljudligt spinnande, känns det som att det här handlar om annat än en påslagen radar.

I köket framför elementet är en av favoritplatserna både för Håkan och Hanna. Där finns två korgar, men Håkan och Hanna ligger alltid i samma korg.

Fastän de är hund och katt är de två väldigt lika. De har båda ungefär samma energinivå, gillar när det händer saker och är då alltid alerta och nyfikna. Våra stora vinthundar och katten Calle har annorlunda temperament.

Jag tror att lek är en viktig krydda i allas liv och speciellt viktigt för katter som lever mestadels inomhus. Jag gör så gott jag kan och har räknat ut att jag har lekt med Håkan över tusen gånger sedan han kom hit. Varje dag en stunds lek med hans favoritsak som han aldrig tycks tröttna på.

Men med lilla vinthunden Hanna kan Håkan leka på ett sätt som ingen människa förmår. Han är själv (eller har blivit pga. sällskapet?) lite som en vinthund. Ibland vill han sträcka ut och springa i full fart så fort han kan från rum till rum. Hanna är inte sen att haka på och det är förmodligen meningen!

Ofta avslutas jakten med en brottningsmatch

Ibland tycker jag att det går väl hårdhänt till och då säger jag stopp. De är båda lydiga och slutar genast då jag säger till. Men så snart jag lämnar rummet fortsätter de att brottas, båda gillar det!

Sedan ligger de där igen i samma korg..

Vilken underbart härlig brittsommardag!

Som guld lyser löven och fortfarande blommar Solrosor, Rosenmalva och Luktärt. Det är höst men ändå som sommar. Det är brittsommar!

Brittsommar har ingenting med britter att göra, engelsmän alltså.
Men det är i princip det samma som det engelska begreppet ”Indian summer”. Det används i USA och Kanada om en återkommande period på hösten med varmt och lugnt väder som kan innehålla dis och solrök.

Dis, solrök och massor av dagg är det här också på morgnarna innan solen bryter fram och torkar. Hundarna får hålla till i lilla rastgården tills gräset i den stora har torkat. Solens värme känns mjuk och rund nu, i motsats till i somras då den var stekande och brännande och hettan nästan olidlig. Då sökte vi alla skydd från solen. Nu solar alla!

När jag ser ut från fönstren ser jag färgprakt överallt!

Entrén lyser röd…

Trädgården är full av färger…

Jag behöver inte hörlurar med inspelad musik. Jag bär med mig all musik jag någonsin har hört i mitt inre. En känsla lockar fram en viss musik och jag hör
musiken och sjunger. Jag är som en vandrande karaoke!
Så mycket vackra färger överallt!  Inte konstigt alls att Rolling stones gamla låt ”She’s A Rainbow” ljuder i mitt inre så fort jag öppnar dörren och går ut i trädgården. https://youtu.be/6c1BThu95d8


Tänk om löven på marken kunde förbli gula vintern igenom och lysa upp våran tillvaro när det är som mörkast, vad fint det vore!

Hoppas nu att detta funkar!

Tre gånger har vi rusat ut efter klockan 23.00 och täckt över mina tomatplantor. För trots att vädertjänsterna utlovat plusgrader till natten, så har vi känt kylan i näsborrarna vid sista hund rastningen och förstått att vi måste agera.
En slags kurra gömma lek med frosten har det blivit.

Nu hade det regnat under dagen så vi antog att det knappast kunde bli frost. Men senare på kvällen började det återigen kännas kyligt. Men nu får det vara nog kände jag. Inte någon mer nattlig utryckning för att täcka tomaterna!
Jag beslöt att plocka av allt innan det blev alltför mörkt att göra det.

Calle var med mig och tyckte att det var spännande med mitt rotande i tomatbuskarna. Det var vått och kallt att plocka. jag blev blöt ända upp på armbågarna och timmen blev sen innan allt var plockat!

Trött och frusen uppskattade jag skörden till runt 20 kilo tomater!
Bar in bunkarna med tomater till källaren och bara ställde dom där.
Sedan kunde jag inte somna. Låg och tänkte på allt jobb som återstår med att tvätta, granska, sortera och packa tomaterna i fruktlådorna.

När jag vaknade på morgonen efter bara några timmars sömn, såg jag genast att det inte hade varit frost den gångna natten. Suck, jag hade inte behövt stressa med plockningen i kylan och mörkret. Såg också att det fanns gott om tomater kvar som jag hade missat att plocka. Alltså bara att ta vid där jag slutade igår kväll!

Nu är alla tomater rena, synade, sorterade och packade i sina fruktlådor!
Calle har deltagit i hela kedjan. Han var med vid min sida i våras då jag sådde fröna till dessa tomater! Han är alltid intresserad av allt som pågår i trädgården, en underbar vän att ha vid sin sida i trädgårdsarbetet! 🙂

Jag har inte förvarat tomater på detta vis tidigare (aldrig haft så här stor skörd med gröna tomater). Men rätt lagrade håller sig tomaterna fina ända fram till jul och med lite tur fram till Januari-Februari säger de som vet. De mognar lagom sakta så att jag kan gå ner i källaren en gång i veckan och ta dom som har blivit röda. Viktigt är att man då kollar igenom alla tomaterna och tar bort sådana som blivit dåliga! Vill man snabba på mognaden lägger man ett moget äpple bland tomaterna. Äpplen utsöndrar etylen, en gas som som påskyndar mognad.

Men just nu känns det som att det inte brådskar precis. Vi har klämt i oss så mycket tomater vi bara kan i flera veckor. Faktum är att så mycket frukt och grönt som vi tvingats äta på grund av rekordskörd av i stort sett allt denna sommar (sallad,vindruvor,vinbär,äpplen, päron) så skulle det kännas ganska skönt ifall det mognar lite långsammare nu!

Gröna tomater och frost

Det skulle inte bli någon frost den gångna natten enligt SMHI. Ganska kallt dock endast omkring 4-5 plusgrader,  men det är OK för tomatplantorna.

Tidigare under dagen skaffade jag tomma fruktlådor att packa in de omogna tomaterna i. Tänkte  plocka av de gröna tomaterna nu i helgen och låta dom mogna långsamt i källaren. Det ska visst gå att förvara dem på detta vis, svalt och mörkt (dock inte under 14 grader) och  därmed bli självförsörjande på tomater fram till jul (säger de som vet).
Vi har runt 9 sträckmeter tomatplantor fulla med ännu alldeles gröna tomater.

I våras sådde jag gamla tomatfrön som jag har förvarat i en papperspåse i åratal. Sådde direkt på friland och har inte direkt pysslat om plantorna. Jag har varken gallrat eller ”tjuvat”, bara vattnat och bundit upp.

Det brukar alltid vara något som går snett då jag odlar, trots att jag som regel läser på och försöker göra allting rätt. Nu då jag inte ens försökte utan bara lät plantorna sköta sig själva i stort sett, så får vi en rekordskörd av tomater!
Visst är det konstigt?

Sent igår kväll då vi rastade hundarna inför natten kändes en skarp kyla i luften. Det var stjärnhimmel och måne, men termometern visade + 4. Men tänk om SMHI har fel och det ändå blir frost inatt? Då går hela tomatskörden åt helsike!

Vi letade fram alla gamla presseningar vi kunde hitta i uthus och garage och skyndade oss att täcka över tomaterna.  Det får bara inte hända att allt går åt helsike! Inte nu när vi lyckats så här långt.

Tidigt i morse kunde jag konstatera att Visst fasen blev det frost i natt!

Gräsmattan var vit av frost.

Hanna och jag var ute och inspekterade men jag vågade inte glänta på presenningarna över tomaterna för det var fortfarande 1 minusgrad.
Bäst att vänta tills det har blivit lite varmare!

Både Hanna och Clara fick ha tröjor på sig denna kyliga morgon. De  båda fryser så lätt. Vinthundar har varken mycket hull eller hår!

Det visade sig att Tomatplantorna hade klarat den gångna natten bra, tack vare presseningarna.

Jag fruktade att de Kaliforniska Solrosorna nog skulle stryka med i kylan.
Men de klarade den kalla natten väl, trots att de inte var övertäckta.
De är hur fina som helst, lyser som solar! 🙂

Nu ska det enligt SMHI bli en period med ganska varma nätter, kring +10 grader. Funderar på om jag törs lita på det?
Vore bra om tomaterna fick sitta kvar på sin stam så länge som möjligt.

Det lär knappast bli kallt denna natt. Det är +14 grader, molnigt och lite regn i luften. Men det blåser hårt, därför känns det kallt.
Så kallt att alla djuren vill vara inomhus.

Även Calle som inte brukar frysa i första taget, vill vara inne!

Bestämde mig för att inte plocka tomaterna, inte ännu!

Katten Calle fann en kattunge!

I morse vid halv sex tiden när jag tittade ut från köksfönstret så såg jag Calle och gick och öppnade dörren för att släppa in honom.

Men mot sin vana ville han inte in. Han kom bara fram och buffade och hälsade på mig som hastigast och gick sedan och kretsade lite kring trädgårdsbordet och satte sig sedan invid bänken och förblev sittande där och såg mot bilen som stod parkerad mittemot.

Det var egendomligt tyckte jag för han brukar vara mycket noga med sin frukost och missar inte gärna en måltid. Hans inre klocka brukar alltid leda honom vid rätt tid till måltiderna.

Jag satte mig på trappan med min kaffemugg. Det var fortfarande mörkt men utebelysningen lyste upp Calle där han satt ungefär  5 meter från mig.

Bäst jag sitter där på trappan med min kaffemugg och tittar på Calle tycker jag mig höra små jamanden. Är det siamesen Håkan som har stigit upp och jamar i huset? Men det lät alldeles för svagt och litet för att vara han. Dessutom är Håkan inte särskilt morgonpigg.

Säkert inbillning om det nu inte var min egen näsa eller andning som hade pipit. Men jag har ingen astma eller något sådant…

Efter en stund hördes det igen och nu ser jag något litet gå fram till Calle och i ljuset av trädgårdslampan ser jag en liten kattunge som Calle hälsar på nos mot nos!

VAD I HELA?!! SER JAG I SYNE? Jag välte nästan min kaffemugg då jag förstod att det faktiskt var en riktigt liten kattunge (max 10 veckor gammal) som hade kurat invid bilens framdäck och jag förstod att det var den som Calle hade suttit och tittat på.

Hur är det ens möjligt? Att en så liten kattunge dyker upp här, praktiskt taget mitt i natten. Var kommer den ifrån? Hur har den kommit hit? Det är ganska långt till närmaste granne! Inte brukar så små kattungar vara ute och knalla för sig själva på nätterna? Eller ge sig iväg långa sträckor på egen hand. Det här var konstigt!

Är det Calle som har hittat den och fått den att slå följe med honom ända hit?
Den verkar lita på Calle eftersom den går fram till honom.

Jag tog in den lille och Calle i köket och de verkade trygga med varandra.
Gick och väckte Husse och därmed var också alla Vinthundar på benen.

Stora Vinthundar är definitivt farliga för en liten kattunge så dem stängde jag in i ett annat rum. Inte ens Hanna törs jag lita på med en så liten kattunge. Vinthundar är jakthundar.

Siamesen Håkan steg också upp och gick genast fram till kattungen och hälsade. Den lille verkade glad att se vuxna katter och var inte alls rädd. Tydligen fick de vuxna katterna den att känna sig trygg.

Den lille är van vid människors hantering, den spinner och börjar kela.
Det är alltså inte en katt som är född ute i någon lada.
Rund och go är den också och inte alls hungrig.

Husse tog bilen och åkte iväg till samtliga grannar för att fråga om det är deras kattunge som har dykt upp hos oss. Jag stannade kvar med kattungen och tog fram Håkans transportbur för jag utgick ifrån att ägaren blir överlycklig och genast vill ha hem den lille.
Den lille gick in i buren och lade sig att sova under högljutt spinnande.

Jag lät hundarna se kattungen och sniffa lite på den då den var i buren, men de betedde på ett sätt jag kände igen från jaktsituationer (de börjar skaka i kroppen och blir upphetsade).
Även Hanna reagerade fel, hon skällde och morrade så att den lille blev rädd.
Hundarna fick gå ut till sin rastgård, det kändes säkrast så.

Jag tog ut den lille krabaten och gosade med honom. Det är så länge sedan vi hade en liten kattunge (både Kalle och Håkan var vuxna då de flyttade in!) att jag nästan hade glömt hur otroligt små och rara kattungar är. Finns det något ljuvligare än att få hålla en liten spinnande kattunge mot sin kind?

Det visade sig att kattungen inte kom från någon av grannarna och ingen hade en katthona med ungar. Alltså har den inte slagit följe med Kalle från någon av grannarna, där rök den teorin!

Enda förklaringen som återstår till hur kattungen hamnade här, är den grymmast tänkbara. Någon måste ha dumpat kattungen här under natten. Säkert med förhoppningen att där får den det bra! Det kan knappast ha varit någon närboende, för de flesta här vet att vi har stora Vinthundar och har sett våra inhägnader och skyltar som varnar för hundar. Knappast ett lämpligt ställe att dumpa en liten kattunge på kan man tycka!

Det var allt en himla tur att det var katten Calle som hittade kattungen först! Vågar inte tänka på hur det hade kunnat gå om det istället hade varit vinthundarna som först hade hittat den lille i mörkret.

Husse och jag frågade oss vad gör vi nu? Helst ville vi såklart låta den stanna här.
Men är det överhuvudtaget möjligt med tanke på hundarnas beteende?

Nu hade ju precis det hänt som jag alltid drömt om och hoppats på, och som tycks hända andra, men aldrig oss! (kanske just på grund av att vi har flera hundar?)  Att en hemlös katt bara dyker upp här helt spontant och vill flytta in. Så händer detta, det mest osannolika! Att en liten, liten kattunge dyker upp.
Jag hade så gärna velat behålla den!

Husse berättade att tjejen som bor närmast och som vi först antog kunde vara ägaren. Vi känner henne inte närmare (hon är relativt nyinflyttad) men jag har sett en katt i hennes fönster och hon brukar beundra våra vackra vinthundar när vi möts. Tyvärr var det inte hennes kattunge. Men hon hade genast sagt att den lille gärna får flytta in hos henne om vi inte kan finna ägaren. Hon har sedan innan två vuxna innekatter.
Så fick det bli. Där finns inga hundar, bara vuxna katter som det den lille tycks gilla bäst och känner sig trygg med och en katt-älskande tjej som genast omfamnade den lille.

Trots att vi bara umgicks några timmar med kattungen saknar jag den redan.

I väntan på Knud

Vi bar in allt löst som kan blåsa iväg, haspade och stängde luckor och dörrar, stormsäkrade med andra ord. Men det kändes på något sätt overkligt att en storm är på väg,  för det var sol och 23 grader varmt.

Hundarna har varit ute hela dagen.
Ystra och rentav lite lekfulla i solen och den sköna temperaturen.

Även siamesen Håkan inne i huset letade rätt på sol strimmorna och njöt.

Beslöt att ta en långpromenad med hundarna medans det går, för senare ikväll kan det vara omöjligt. SMHI har avrått från att gå ut på kvällen/natten då stormen Knud drar in. Vinden kan då i byarna nå orkanstyrka!!

Vi gick 10 km rundan. Hundarna flämtade och vi svettades, det kändes precis som en vanlig sommardag. Bara en sån sak! 21 september och fortfarande sommar, underbart!

Lämnade hundarna ute och gick in och lagade mat.
Alla maträtter hos oss innehåller dessa dagar en maximal mängd tomater.
Min tomatodling i år slår alla rekord.
Aldrig förr har det blivit så mycket tomater som detta år!

Börjar fråga mig hur mycket tomater man egentligen klarar av att äta per dag?
Det blir väldigt, väldigt mycket tomaträtter nu…

Knappt hade vi satt oss till bords förrän det började blåsa rejält och regna kraftigt! Snabbt in med hundar och katter!

När vi hade ätit klart var ovädret över. Himlen var åter ljus och regnet hade dragit bort.
Vad ska vi tro? Var detta allt?
Kanske Knud inte alls kommer ikväll?

På väg mot husbils mässa med alla djuren ombord

Just nu pågår den årliga husvagn och husbilsmässan på Elmia i Jönköping.
Vi stuvade in våra husdjur i husbilen och rullade iväg mot Jönköping.

Medans vi färdades diskuterade vi husbilar och mässor. Vi har besökt många båt mässor men bara varit på en enda husbils mässa och det var just Elmia för ganska många år sedan. Minns att den mesta tiden gick åt till att köa för att få titta in i husbilarna. Enerverande var att höra hur varenda kotte ska öppna alla skåpluckor inne i husbilarna (varför?) Trist också att folk satt i godan ro och pöste inne i husbilarna fastän det stod en lång kö utanför och väntade på sin tur att få komma in och titta.

Frågade oss varför vi egentligen skulle utsätta oss för det? Vill vi verkligen det?
Är vi överhuvudtaget särskilt intresserade av nya husbilar? Vi har ju redan en husbil.

Frågar man djuren (och det måste man då man reser med djur!) så är det är ju helt uteslutet att vi skulle byta bort våran gamla mysiga husbil mot en ny.
Speciellt katten skulle nog inte gilla det!

För en katt är det viktigt att han känner till varje skrymsle och att där finns skrymslen såklart, både högt och lågt där man kan gömma sig om man vill. En bra plats för kattlådan måste det också finnas. Inte många husbilar har sådana utrymmen hur stora de än är, för ytorna i nya husbilar är så optimerade idag.

Det viktigaste för trivseln i en husbil är att det finns bekväma umgängesytor för alla att relaxa.

Att alla kan sitta bekvämt runt ett bord och umgås medans man äter.
Viktigt inte minst för djuren att få sitta med runt bordet och få smakbitar! 🙂

Sitt och liggplatser stora nog att kunna ligga utsträckt på med en kudde bakom nacken och slumra. Det är guld värt!

Det är bra som det är, resonerade vi. Vi har redan en husbil som passar oss!
Så istället för att fortsätta mot mässområdet Elmia, svängde vi av mot A6 där Ikea i Jönköping ligger och bjöd hundarna på korv och mjukglass! 🙂