Vi kom inte iväg idag heller

Det skulle bli uppehållsväder och goda chanser till sol denna helg, till och med lite sensommarvärme! Äntligen kunde vi få en husbilshelg i fint väder tänkte vi och planerade för att kunna komma iväg idag vid lunchtid.

I år har vi inte hunnit avvända husbilen annat än några få gånger och de gångerna har det mest regnat hela tiden.


Nästa gång vi åker iväg ska det vara fint väder, regnar det åker vi inte har vi sagt.
Det är klart att vi skulle kunna rusta oss med stövlar och regnkläder och åka ändå. Det går men vad är vitsen? Under färd ser man knappt något genom grådiset och vindrutetorkarnas viftande och ett genomblött landskap känns inte så lockande att utforska.

Klart att man kan mysa i husbilen med påslagen värme när det är kallt och rått ute, läsa en bok eller se på tv som de flesta gör i sina husbilar, visst!
Men varför åka iväg för att göra exakt det man brukar göra hemma?

Vi vill promenera mycket med våra hundar när vi kommer till en ny plats, både vi och hundarna mår bra av det. Den främsta anledningen till att vi reser är just att få utforska nya platser, gå på nya vägar,  stigar och gångar och uppleva annorlunda miljöer och då spelar vädret ganska stor roll! (speciellt som ingen av våra hundar gillar att vara ute i regn)

Vi stannar hemma nu och åker när vädret är det rätta. Rätt vad det är så kommer den där sköna sensommarvärmen som utlovades till denna helg.

Än är kanske inte sommarn slut och ska man tro Tusenskönan jag sådde i våras så är det vår nu! 🙂 Tusenskönan blommar nämligen inte det året man sår den utan först året därpå på våren.

Bilderna på knopparna blev tyvärr inte de bästa för det regnar alldeles för mycket för fotografering, men ni ser det är blommor på gång!

Nästa vår ser de förhoppningsvis ut så här. (jag längtar redan till våren!)

Annonser

Improviserad bjudmat som mättar många!

Förr anlitade man här i huset speciella kalaskokerskor när man skulle ha många gäster. Precis som namnet antyder var det kvinnor som var speciellt duktiga på att laga festmat som kom hem och lagade maten på plats. Det var länge sedan jag hörde talas om kalaskokerskor. Finns fenomenet kvar tro? Eller har kanske catering kommit att helt ersätta kalaskokerskan?

Kanske är alla människor så intresserade av och duktiga på matlagning idag med tanke på alla kockprogram på tv, att de gärna och med nöje fixar kalasmaten själva. Kan det vara så?

Eftersom många män numera lagar framförallt festmaten (får en känsla av att det fortfarande är främst kvinnor som lagar vardagsmaten i de flesta hem) så skulle kalaskokerska ju bli kalaskokare då eller hur? Misstänker att den titeln inte skulle tilltala många män, men gärna kalaskock skulle jag tro!

Kalaskokerskorna var mig veterligt inte utbildade kockar, bara ovanligt duktiga på att laga just festmat och jag tror att de flesta var rätt stolta över att benämnas kalaskokerskor.

Varken husse eller jag är särskilt roade av matlagning och försöker nog helst undvika situationer där vi skulle bli tvungna att laga kalasmat åt många.
Helt säkert skulle det gå åt skogen på grund av ovana, nervositet och ångest över att misslyckas! Men vad är egentligen kalasmat?

Jag tycker att man idag lägger för stor vikt vid maten då människor ska komma samman och träffas.
Det är ju kalas i sig att vara många vid bordet och äta tillsammans tycker jag. Vad det är man äter är för mig av underordnad betydelse.

Då jag själv hamnar i en situation då jag ska laga mat åt många (vilket jag sällan gör men det händer!) brukar jag därför laga något opretentiöst som jag kan.
Det brukar bli bra!
Kanske bidrar skylten jag har spikat upp på köksväggen till att ingen törs gnälla!

Många gånger handlar det om att kolla vad man har i kylskåp, frys och skafferi och hitta på något av det som finns där.
Man tager vad man haver som Kajsa Varg sade.
I sommar har jag odlat sallad och vi har kunnat äta egenodlad sallad hela sommaren tills för en vecka sedan då vi tog det sista från mitt salladsland.
Det är konstigt egentligen att lite frön för ca.4 kronor kan ge hur mycket sallad som helst?

I våras då jag gallrade plantorna tyckte jag att det kändes trist att kassera de små utgallrade. Egentligen hade jag ingenstans att plantera dom, inget i ordninggjort land. I brist på annat gjorde jag bara en fåra i jorden bredvid tusensköna jag sått på torr och sandig jord och sedan har jag inte haft tid att ägna varken de salladsplantorna eller tusenskönan mer omsorg än en skvätt vatten då och då och sedan det började regna inte ens det.

Men det var allt tur att jag sparade också de pyttesmå svaga plantorna för när det nu dök upp gäster blev de räddningen!

Plockade också med lite päron och äpplen från trädgården.

Tillsammans med tomater, gurka, purjolök, cremefraiche, gräddfil, fetaost och ägg från kylskåpet samt tonfisk, majs och pastaskruvar från skafferiet.

Fick vi till en stor mycket mättande och matig sallad.


Ett par äpplen och päron åkte i salladen och resten i en paj tillsammans med lite röda vinbär som vi alltid har i frysen.

Eftersom vi inte hade tillräckligt med äpplen (dåligt äppelår i år) blandade jag äpplen och päron i pajen och jo man kan blanda äpplen och päron. 😉

Här är pajen snart klar för ugnen!


Kalasgott tyckte gästerna och då drar jag slutsatsen att det var kalasmat! 🙂

När människorna är mätta och nöjda och det blir mat över är det hundarnas och katternas tur.
Hos oss slängs ingen mat för det finns alltid 5 intressenter till resterna!

Alla hundarna gillar den här salladen och vill ha. (törs man tro att det beror på tonfisken och fetaostsåsen? 😉
Jag plockar bort lökbitarna och låter hundarna få. Det sätter lite Piff på deras tillvaro att få vara med och dela smakupplevelserna med oss tvåbeningar.

Även Håkan slickar i sig tonfisk och fetaostsås! Men fruktpaj vill han inte smaka. Tack men nej tack!

Det vill däremot Kalle!

Åtminstone vaniljsåsen!

Det inte katterna äter tar hundarna gärna hand om..

Resultatet, inte en smula blir över och behöver slängas!

När det sedan ska diskas har jag alltid hjälp av mina duktiga fördiskare. Den absoluta stjärnan på den fronten är Hanna. Hon ger sig inte förräns allt är så renslickat att det glänser! 🙂

Livet på landet stopp i avloppet!

Tänkte först att det var tvättmaskinen som pajat för det var blött på golvet i källaren då jag gick dit för att hämta och hänga ut tvätten.

Men så var det inte, vattnet kom upp där tvättmaskinens rör är anslutet till avloppet. Istället för att rinna ner i avloppet kom vattnet upp och rann ut över golvet (betonggolv). Alltså måste det vara stopp i avloppet!

Men VARFÖR? Det har aldrig hänt tidigare, varför nu? Vad är nytt?
Kan det vara för att vi varit vid sommarhuset hela sommaren och inte varit hemma och spolat som vanligt? Kan det ha torkat och därför kolkat igen?

Eller ve och fasa, kan det bero på att vi har gått över till PeeWee låda till katterna? Den laddas med pellets istället för kattgrus och då man tar bort bajs  och spolar ner i toan följer det alltid med lite pellets. Tänk om…
Såg för min inre syn hur det med tiden bildats en timmerstocksliknande sak av hopklibbat och svällt sågspån…

Det vore för himla trist om vi tvingades sluta med PeeWee låda,  för det har fungerat hur bra som helst och både Kalle och Håkan gillar den!

Åkte iväg och köpte diverse redskap för avloppsrensning bland annat en grej man ansluter till borrmaskin som visst ska skruva sig fram uppemot 6 meter i rören och med hjälp av vatten spola sig fram. Ungefär 5 meter från tvättmaskinen tog det stopp, varpå ett skärande verktyg anbringades på toppen av avloppsrensaren och skickades in i röret. Spolade därefter hett vatten med högtryckstvätten och hoppades att problemet skulle vara löst eftersom inget vatten kom upp på golvet. Inför natten spolade vi in kaustiksoda i röret och det blev spolförbud under nattens timmar så att medlet skulle hinna verka.
Antog att problemet därmed var ur världen.

Det gick bra några dagar men sedan hände samma sak igen, samma scenario!
Jag hade lagt in tvätt i tvättmaskinen och då jag skulle hämta och hänga ut tvätten såg jag genast en vattenrännil på golvet. Alltså hade vi inte kommit någon vart med våra ansträngningar.  😦

Vad F.. gör vi nu?
Ringa slamsugaren? Men vi hade tömning för inte så länge sedan och vad skulle det kunna göra för nytta? Rörmokare?
Självklart händer en sådan här sak när det är helg!

Efter att ha googlat lite på saken var vi nu ganska säkra på vad som är orsaken till stoppet. Det är förmodligen rötter!

Att stoppet sitter där det gör beror antagligen på murgrönan som växer och frodas på källarväggen. Kanske har dess rötter beroende på den extrema torkan i sommar sökt sig djupare än vanligt och i skarven mellan plaströren som går inne i källargolvet och betongrören som ansluter utanför huset hittat en springa och lyckats ta sig in i rören i jakt på fukt?

Rötter är tydligen en ganska vanlig orsak till stopp i avloppsrör och bland det besvärligaste och dyraste att rensa. Med hjälp av redskap utrustade med speciella knivar skär man bort rötter.
Det hela går på mellan 5000-10.000 kr och resultatet håller ca ett år, sedan är man på ruta ett igen och samma sak upprepar sig!

Om man skulle försöka gräva fram röret, funderade vi nu. Stoppet var nu lokaliserat till utanför källaren tack och lov. Det är cementgolv i källaren och att ta sig igenom det hade inte blivit lätt. Strax ovanför stoppet är ingången till källaren och även där är det betong. Kanske inte så hård som i källaren hoppades vi, för det är vanligt med så kallat bonnagjut på landet.

Men här var det minsann inte något bonnagjut, det förstod vi efter att ha prövat att komma igenom betongen med vinkelslip utrustad med skiva avsedd för sten, därefter slägga, betonghammare med mera.

Planen var att gräva fram betongrören och byta ut dessa mot plaströr som fogas till plaströren som kommer från källaren med ”rotsäkra” muffar. Det skulle lösa problemet för gott och vi skulle slippa ta bort den fina murgrönan och rådhusvinet som är en fägring för ögat och en lycka för fåglar som finner skydd och sovplatser där, inte minst alla sparvar som bor med oss i detta hus!

Då vi inte lyckades komma igenom betongen ovanför stoppet försökte vi gräva oss dit från där det är möjligt. Men nu var vi nära septitanken och som tur är kom vi på att kolla nivån i den innan vi tar loss rör. Om nivån där skulle vara högre än rören vi tar loss, så skulle det kunna bli riktigt, riktigt BLÄÄÄ.
Bestämde att det måste tömmas och spolas innan vi går vidare!

Likt arkeologer har vi fått gräva oss fram mestadels med en liten murslev, för det är trångt, där går flera rör nära varandra.Det är röret till höger vi kämpat med, det andra är ett dagvattensrör.

Men nu var det som sagt helg och på stört kunde de inte komma fick vi veta.
Bara det att det är akut kostar en 1000 lapp extra, därtill att det inte är ordinarie tömning gör 1000 kronor extra, suck!

Inget nödläge så länge vi kan spola på toa, diska och duscha resonerade vi och beslöt vänta till måndag och därmed spara åtminstone en tusenlapp.

Avloppsrör i plast med alla tänkbara böjar och muffar inhandlades..

Det gick lätt att avlägsna betongrören som i och för sig såg bra ut och var hela och fina och hade kragar som gjorde att de satt ihop tätt och bra. Men ändå hade rötter lyckats ta sig in. Det behövs tydligen bara en liten, liten springa!

När vi kom åt stoppet såg vi härvan av rötter som blockerade röret. Inte så stor härva egentligen men tillräckligt för att ställa till det.
Betongrören byttes nu mot avloppsrör i plast som sluter tätare än betongrören och nu ska det inte kunna hända igen. Återstår nu att skyffla tillbaka all sand och snygga till efter oss.

Det är så här livet på landet är! Man får ofta vara beredd att hugga i och ta itu med både det ena och det andra. Man äger ju så att säga hela kedjan själv. Det är dina rör och ditt avlopp. Klart att man kan ringa, men då får man vara beredd på att öppna plånboken. Jag frågar mig alltid Vad kan de som jag ringer göra som inte vi skulle kunna göra själva?
Såvida det inte handlar om avancerade maskiner, en omfattande verktygs eller redskapspark som man inte har eller som inte går att hyra hos exempelvis Cramo så handlar det väldigt ofta om fysisk ansträngning och tid.

Väljer man bort lite av det stillasittande tittandet i olika skärmar som de flesta av oss idag ägnar rätt mycket av sin fritid åt, så kan man vinna mycket tid.
Det är faktiskt mycket tillfredställande på så många plan att kunna felsöka, hitta lösningar, improvisera, lösa och slutligen själv åtgärda problem.

Kalles nya matta

En av katten Kalles favoritplatser är framför köksdörren. Där vill han ligga på en liten halvrund grå plastmatta. Han har konsumerat säkert 5-6 sådana mattor på ett par år. Inte så att han vässar klorna på plastmattan, men han gillar att plocka och dra i den mjuka non slip baksidan medans han ligger på den. Det resulterar i att han lyckas perforera den lilla mattans baksida i strimlor på nolltid. Ovansidan kan se bra ut men baksidan som är den som håller samman mattan ser ut som den hade gått igenom en dokumentförstörare.
Kalle och mattor är en svår kombination!

Trasmattor är inte att tänka på och inte heller vävda plastmattor. Han drar sönder varpen var på mattorna faller i bitar. Vi hade rätt många fina hemvävda trasmattor förr. En kvinna jag känner vävde mattor i precis i de längder och färger man önskade, men har nu tyvärr sålt vävstolen och slutat att väva.
Många av de hemvävda mattor vi hade är historia nu, Kalle har så att säga konsumerat dom.

Maskinvävda mattor har så löst slagen och klen varp att de inte pallar för Kalles klor särskilt länge så det känns ganska meningslöst att köpa sådana och sisal och kokosmattor är snyggt men inte att tänka på…
Istället har det kommit att bli ganska mattlöst hos oss.

Kalles grå mattor med strimlad baksida gjorde nytta i husbilen nu när vi var ute en helg i regn och rusk. Utan textilmatta i husbilen var det lätt att hålla rent!

Istället för att lägga tillbaks en sådan grå matta, köpte jag en ny matta till Kalle att ligga på framför köksdörren. Trodde att han kanske skulle uppskatta den och eftersom den varken har någon varp eller mjuk baksida kanske han kommer över sin ovana på kuppen tänkte jag.

Men Kalle var misstänksam mot den nya mattan.

Håkan däremot som aldrig brukar ligga framför köksdörren testade och verkar tycka att den är Okej!

Men inte Kalle, han verkar inte vilja acceptera sin nya matta.
Han lägger sig hellre direkt på det hårda golvet eller var som helst annars.
Bara inte på sin nya matta!

Sin lust att pilla och plocka söker han nu få utlopp för på annat håll!

Han är tokig i att pilla och plocka med snören, tejp, fransar och tofsar. Ingenting sådant blir särskilt långlivat hos oss. Mattor med frans älskar han!

Tycker att Kalle demonstrerar rätt tydligt att han inte gillar sin nya släta matta utan vare sig frans eller lugg. Han brukar inte föredra den runda kattkorgen annars, men ligger nu hellre i den än på den nya mattan.

Får nog arkivera den nya mattan och hämta tillbaka en av de gamla trasiga mattorna från husbilen ser det ut som. Kalle verkar bestämd!

I regn och rusk med hundar och katt i husbil

Helst ska det vara torrt och fint väder när man åker husbil med 3 hundar, allt blir mycket lättare och roligare då. Man bara stannar när man har lust och tar en promenad och rastar hundarna. Men i regn och gråväder blir det mera komplicerat, speciellt om det är hundar med lång och silkig päls man har.
Och det har man ju!

Man får tänka sig noga för var man går med sina hundar, för det är inte kul med våta, leriga hundar i husbil. Är det riktigt illa får det bli tasstvätt och torka med frottéhanduk innan man går in i husbilen. Som tur är gillar inte våra vinthundar promenader i regn och propsar aldrig på att få gå ut i regn.

Men det är klart att detta väder inte är något önskeväder då man äntligen har möjlighet att komma iväg en helg med husbil!

Men det finns ljusglimtar i gråvädret!

 

Korv med bröd till hundarna och IKEAS nya pizzabitar med surdegsbotten till Husse och mig, MUMS!

Kisse har sin egen husbilsmeny. Han gillar allt som är förpackat i små folieformar. Det kvittar vad det är för märke Sheeba, Whiskas eller som här Lidls Coshida, bara att det är förpackat i sådana här formar! 🙂

ALLA NÖJDA!

Lure coursing sinnad och inte

Att Klara är taggad är väl inte att ta miste på?

Man kunde ju tro att Sofie också skulle vara det.


Speciellt då det är Afghaner på banan!

Men..
Sofie sniffar hellre på blommorna!
Hon vänder ryggen till coursandet visandes ” I couldn’t care less”.

Det blev mest Husse och Klara som följde loppen, Sofie ville hellre vara i bilen tillsammans med Hanna som inte heller alls var road.

Lure coursing  är simulerad harjakt för vinthundar, de jagar en mekaniserad hare i form av en attrapp, oftast en trasa eller ett knippe plastremsor som med hjälp av trissor och lina dras med motor längs en 700-1000 meters bana.  Syftet är att bevara vinthundens rastypiska beteende hetsjakt där hundarna tillsammans jagar ikapp bytet för att nedlägga det.

Vi deltar inte i Lure coursing med våra hundar eftersom vi tvärtemot försöker tona ner jaktinstinkten hos våra vinthundar. De ska i första hand vara vänliga familjemedlemmar och inte utgöra en fara för harar, fåglar, katter och småhundar. Hetsjakt på smådjur passar liksom inte in i det moderna samhället tycker jag.

Laga mat är inte så kul…

Jag fryser in Kalops i sådana här portioner, det går jättebra att frysa!(Rödbetorna lägger jag till sedan vid servering)

De flesta i min bekantskapskrets är intresserade av och duktiga på att laga mat. Närhelst man hälsar på kan de trolla fram en läcker lunch eller middag som är en fägring för både öga och gom, bara så där!

Antingen har de alltid kylskåpet laddat med alla tänkbara ingredienser för att trolla fram detta eller en makalös fantasi att skapa något gott av det som finns. Jag är djupt imponerad och önskar att jag själv hade dessa färdigheter.

Men sådan är inte jag, jag tycker inte att det är särskilt kul att laga mat eller att handla mat heller för den delen, så i vårt kylskåp finns sällan alla de där ingredienserna. Eller om de finns,  så finns i vart fall sällan den rätta gnistan eller fantasin för matlagning hos mig!

När jag väl lagar mat lagar jag helst mycket mat på en gång och gör iordning lunchlådor som jag fryser in så att jag inte ständigt behöver stå vid spisen.

För oftast har vi för mycket om och kring oss för att egentligen ha tid för matlagning och dessutom har vi lite olika matvanor.
Husse äter betydligt mera kött än jag och jag mera fisk än han.

Så det här med att göra färdigrätter och frysa in i lagom portioner färdiga att tina och värma i micron har kommit att bli min grej.

Jag gör allt i storköksformat! Istället för exempelvis en pizza bakar jag många och skär i lagom slices.

Eller gör en jättelasagne, broccolipaj, fiskgratäng, pasta med köttfärsås eller som här gör en jätteladdning med kalops på en gång.

Ofta är det är flera kilo kött jag ska steka på en gång eller kanske en hel lax jag benar ur och då behöver jag garanterat inte vara ensam i köket…

När det gäller exempelvis kalops är det bäst att låta  hundar och katter få smakbitar av råvarorna för kalops innehåller lök och lök ska inte hundar och katter äta.

I Kalles skål ligger några bitar nötkött kvarlämnat.

Kalle  fångar helst sitt kött själv. Ibland undrar jag hur mycket kött han egentligen äter på en dag?

När det blir tal om mat och matlagning brukar jag på frågan –”Vad brukar ni äta?” svara sanningsenligt.
Vi äter mest färdiglagat!  😉

När inte haspen är på..

Vi hade precis sett den sista och spännande delen av en mini thriller.
På väg ner till köket såg jag att köksdörren stod på vid gavel ut mot den mörka natten. Vad var nu detta?

Vi brukar alltid vara noga med att låsa dörrarna, förr gjorde vi inte det.
Men sedan Håkan flyttade in är det ett måste att låsa dörrarna alltid.
Alla djuren hade varit med och tittat på filmen, Håkan också.

Så vad har hänt? Hade vi haft inbrott? Skumma typer stryker ju omkring numera i detta nya multikulturella Sverige.

Men hundarna skulle ju ha reagerat och ställt till ett jäkla liv om någon försökt bryta sig in… När jag hojtade till,  kom hundarna rusande med husse och Kalle i släptåg men inte Håkan..

Håkan fanns inte i huset och med ens förstod jag att det var Håkan som öppnat dörren och gått ut i den mörka natten.
Dörren hade inte varit låst och stänger dörrar efter sig gör han ju inte.

ALLE MAN UT OCH LETA OCH ROPA!
De stora hundarna i sin stora inhägnad spanandes och Hanna som spårhund.

Husse och jag ut med ficklampor i händerna och med Kalle i hälarna spanandes med sin skarpa nattsyn. Tillsammans sökte vi igenom parken och ropade.
Men ingen Håkan…

Både hundarna och Kalle förstod fuller väl vad som pågick när vi ropade HÅKAN.. HÅKAN ..KOM HÅKAN!

Alla våra tidigare katter har alltid både svarat och kommit då man ropat om de har varit inom hörhåll, men Håkan är annorlunda. Han svarar inte och kommer inte, det är anledningen till att vi inte kan låta honom gå fritt ute som vi alltid låtit våra andra katter göra.

Bara minuterna innan jag gick ner och upptäckte den öppna dörren hade han legat på min höft, han kan rimligen inte ha hunnit särskilt långt.
Precis då vi hade rusat ut hade Kalle tyckt sig höra ljudet av kattluckan till växthuset
så vi gick dit och sökte av både växthus och området intill, men nej.

Inomhus svarar och kommer han, men inte ute. Kanske just för att han inte får gå ute på egen hand? Och när han väl får chansen tänker han utnyttja tillfället och kolla runt ordentligt.

”-Känner på mig att detta kommer att bli en lång natt” sade husse då vi spred oss åt olika håll för att lysa och ropa.

Jag gick tillbaks till växthuset som ligger precis intill huset och i ren desperation sjöng jag Ålefeskarns vals, den går så här.

”De va en gång jä skulle ut å feska ål me en krok som va å stål
jä hade lånat Birger Bengtssons gamle båt, men de va höl i bönn så jä ble våt. 

Då fick jä syn på Andreases pråm den har ju alltid gått i lån, fast hes och skrövlig i min hals jä sjonger ÅLEFESKARNS VALS”

När jag sjöng den så kom katten fram!

(Att sjunga Ålefeskarns vals mitt i natten om man bor i tättbebyggt område och långt ifrån kusten, är nog inte att rekommendera. Om någon nattflanör skulle råka höra är det inte svårt att gissa vad han tror!)

Håkan brukar inte kunna motstå att komma då jag sjunger den inomhus..
Det gjorde han inte nu heller, han kom fram ur buskarna vi har precis vid husets södervägg vid växthusets gavel. Kalle hade haft rätt hela tiden! Han hade varit i och vid växthuset. I växthuset känner han sig trygg där brukar han vistas med Kalle (dvs. när vi har uppsikt över växthuset!)

Jag tog Håkan i min famn och gick in och låste dörren.

Bra anledning att bjuda på frasvåfflor med hallonsylt och vispgrädde!

Katten Kalle övervakar våffelgräddandet

Tog ut våffeljärnet till trädgårdsbordet och gräddade Frasvåfflor med Kalle vid min sida. Han håller alltid koll på vad vi gör och vill vara med på ett hörn.

Våfflorna bryr han sig inte om.

Men det gör hundarna!

Sofie visar hur gärna hon vill ha och tungan illustrerar hur gott det är med våfflor! 🙂

och Klara gör sig så snäll och söt hon bara kan.

”Våfflor med vispgrädde är jättegott!”

Hanna väntar på att jag ska säga VAR SÅ GOD !

Men egentligen är det främst Husse som jag gräddar våfflor till,
för jag är så glad att han lagade Håkans gröna klösmöbel!

Pappröret ersattes med ett plaströr från VVS-butiken och limmades fast med Multibond lim på nålfilts tuben jag sytt ihop med fiskelina.

Ett genomgående gängstål binder och håller ihop över och understycke.

Bricka och mutter i botten och sedan kapades gängstålet jäms med muttern (över dessa häftade jag sedan fast den gröna filtbiten efter vilken man ser konturen runt brickan)

Håkan har undersökt och godkänt det hela.

Håkan är nöjd, hans möbel är stabilare än någonsin!

Visst ger allt detta en bra anledning att bjuda på Frasvåffor med Hallonsylt och grädde?

Släng skiten!

Detta är en lång story utan lyckligt slut tyvärr.
Ni minns kanske den gröna kattmöbeln som föll i bitar? Inte fann jag något lämpligt rep att linda kring klöspelaren och inte har jag egentligen haft ork att ta itu med den, målandet av sommarhuset sög musten ur mig och jag har bara känt mig så trött och sliten.

Men så såg jag att nu var den slut, nästan bara papprör återstod att klösa på.


Husse suckade ljudligt då jag vände den upp och ner. Han pekade på den amatörmässiga fastsättningen i botten samt de fula märken den nu orsakat på matbordet.  😦


-Släng skiten och köp en ny! sade husse då jag efterlyste goda råd.

Men inte kan jag slänga Håkans möbel, han tycker så mycket om den och använder den varje dag.Jag har aldrig sett något liknande denna gröna sak och det är inte säkert att han skulle tycka om en annan variant protesterade jag. Aldrig i livet att jag slänger den, jag kommer nog på något!

Sökte efter något användbart i källare och vind och fann en bit nålfilt!

Jag fick först sätta fast ena kanten med häftklammer så att den tillklippta nålfiltsbiten höll sig på plats och sedan hellimmade jag fast den med våtrumslim och tog bort klammrern när limmet ”bitit”.

Jag lagade även den slokande blomman och annat som satt löst. Där använde jag nål och tråd!


I botten limmade och häftade jag fast en nålfilt som täckte skruvarna som orsakat fula märken på köksbordet. Det var dumt av mig att hålla till på köksbordet med detta!


Knappt hade jag fått ihop det hela så kom ägaren för att inspektera sin möbel.

Verkar som att han tycker den är okej, alltså so far so good.

Nu trodde jag ju att saken var klar, men…
Det visade sig att den inte var så bra att klösa på, den var för tunn och smal.

Alltså fram med alla saker igen och nu tog jag med mig den gröna saken till mitt syrum för att med nål och fiskelina (som jag hittade bland husses fiskegrejor) lägga till ytterligare ett lager nålfilt.

Håkan var med och kollade, men tröttnade snart och gick och lade sig…

Då jag sytt fast det andra lagret nålfilt såg jag att det inte gjorde så stor skillnad.
Jag förstod med ens det jag borde gjort från början. Nämligen att det krävs många lager för att det ska bli bra att klösa på.
Hade jag insett det från början hade det besparat mig mycket möda och tid!

Nu klippte jag till en remsa av resten av nålfiltsbiten jag hade och satte fast ena änden och virade sedan resten likt hushållspapper på rulle och sydde till sist fast änden med fiskelina.

Done! Nu såg det hela mycket bättre ut! 6 hela lager är det nu!
Det blir tjockt och bra att sätta klorna i!

Särskilt glad var jag att jag funnit något grönt till klöspelaren så att den matchar möbeln i övrigt och ser snygg och prydlig ut. På Biltema var det nära att jag köpt tamp men den var Biltemablå (som så mycket på Biltema) Kanske inte så snyggt till detta gröna!

Bar i triumf ut kattmöbeln till trädgårdsbordet för att medans vi drack kaffe, förevisa denna för den skeptiske husse som velat att jag slänger skiten.

Men säg den glädje som varar..

När husse undersökte skapelsen gick det så här..

Här är orsaken!

Husses kommentar ”KONSTRUKTÖR AMATÖR!