Hundarna i byn..


Man känner dom, hundarna i byn.
Vet vad dom heter, hur gamla dom är och var dom bor.
Hur dom är, vad dom tycker är roligt, hur och var de tillbringar sina
dagar, om de har speciella färdigheter, svåra pälsar eller sjukdomar.
Man vet vad dom äter och till och med, var och när dom bajsar.

Men man vet inte vad husse eller matte heter!
Konstigt nog är det inte heller viktigt, oss hundägare emellan.
Det är som om vi bara är ett slags bihang till våra hundar.
Inte tvärtom, det tror kanske dom som inte har hund!
Men så är det inte.

Jag är Sofies och Siris matte, ibland ”hon med vinthundarna”
eller ”Afghankvinnan”.
De andra med hund, vet inte vad jag heter, lika lite som jag vet vad dom heter.
Inte heller talar vi om våra yrken eller ålder. Det är på något sätt irrelevant.
Inte väsentligt i det här sammanhanget.

Vi utgår på något sätt utifrån hur våra hundar är,
och bygger en uppfattning om varandra från den utgångspunkten.
Vi talar inte bara om våra hundar vid hundmötena.
Nej, det mesta som rör livet avhandlas.

Det är som en oskriven regel, oss hundägare emellan.
Vi presenterar oss inte och frågar inte vad den andre heter!
Men om hundarna både frågar och upplyser vi!
Det är likadant överallt.
På andra orter där vi brukar rasta hundarna vet vi kanske inte
vad hunden heter, men minns att vi har träffat dom.
Då heter det ”Det är han med taxen, hon med galgon, dom  med puffarna”
Vi vet att han med taxen har båt, att hon med galgon ligger i
skilsmässa och att de med puffarna renoverar källaren.
Men inte vad dom heter.

En subkultur är det.
Så olikt det som gäller i alla andra sammanhang. Men jag gillar det!
Det är ett intressant och fashinerande sätt att mötas.
Det var också det som fick bilda ramen för den här bloggen.
Hundmöternas oskrivna regel.

12 responses to “Hundarna i byn..

  1. Vilka fina!

  2. Just det du så fint beskriver här,saknar jag från hundtiden!

  3. Visst är det lite häftigt. Eftersom vår jycke inte är så förtjust i närkontakt med andra hundar i koppel gissar jag att jag är ”Hon med den argsinte rottisen”. Inget får jag veta heller om de andra.

    • Vad synd att du missar hundsnacket!
      Fast han kanske inte är så arg egentligen?
      Här i byn finns ”Han med den arga rottisen”.
      Rottisen går lös i trädgården, och alla är rädda för honom.
      När han muckade med oss sa tjejjerna ifrån.
      Och jag grymtade Grrmff.. SITT DÄR!!! och STANNA KVAR!
      Och vet du vad?
      Han satte sig och satt snällt kvar, som en liten pudel,
      medans vi avlägsnade oss!!

  4. Haha, så sant som det var sagt! Och sen så tycker de ”vanliga” människorna att man är skruvad när man refererar till något som ”Håkans husse” berättat😉

  5. Reblogga detta på Catdogs and commented:

    Rebloggar detta inlägg om hundarna i byn eftersom jag närmade mig ämnet i förra inlägget om ”I den här byn”. Det är ju hundarna i byn som i hög grad är dom som skapar sociala situationer och kontakter! 🙂

  6. Percis så är det!
    Jag har dock lärt en del ägar-namn numer, men bara på sådana som jag antingen känt länge, länge eller sådana som man hör någon annan nämna namnet på.
    Själv är jag förmodligen ”Hon med amrisarna, som är ute i alla väder” (de fungerar ju som afghaner i det fallet – inte många tankar om pälsen inte…) eller/och ”Hon som går med en massa olika”
    Jag tycker det är trevligt, det där att lära känna folk utan att så mycket status, alltså yrke mm, blandas in. Precis som i stickkafét har vi ett gemensamt intresse och det får vara nog. (Så kan man ju visserligen få riktiga vänner den vägen också, men det är faktiskt skönt att det inte förväntas en massa annat umgänge. Säger den introverte som just jublar ööver en bok om DET fenomenet🙂 )

    • Roligt att ni har samma sätt i Stockholm!🙂
      Det tycks vara universellt!
      Samma sätt att mötas har jag upplevt i Norge, Danmark, Tyskland Frankrike och nu senast i Polen!

      Det ante mig att dina Amrisar är som Sofie!
      Klurar på om det inte hänger ihop med pälsen på något sätt?
      Mycket och lång päls tycks vara en gemensam nämnare hos lortpellarna, till och med Kalle är sådan!!

      • Jag har fått fullt allvarliga frågor där männisor undrat: Men de vill väl inte gå ut i regn och elände???
        MATTE kan ha åsikter, har mitt svar blivit😉
        (Måste berätta också… En äldra man som bodde här, idag död, och som var en av de jag allra först lärde känna…. Han hade en STOR blandrastik, GD, storpudel, mm mm. Hon såg ut som en för liten irl varg. Urhärlig! Han sa’ ofta: ”Ja, det är du och J (som har afgahn) som är ute i ala väder! De där med ”praktiska” hundar de verkar ha vinterförvaring!”)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s