När lär man sig gilla Sillsallad och Lutfisk?

Eller rödkål, brunkål, grönkål? lutfisk?
Dom fanns alltid där på julbordet då jag var barn,
Jag gillade dom inte då, och gör det inte nu.

Det enda jag äter från julbordet är nu som då. Prinskorv, köttbullar och potatisgratäng. ”Barnmat” alltså!
Julmust dricker jag till det.

Men för många är just sillen och sillsalladen höjdare. När började de tycka det?
Eller att lutfisk är en delikatess?

Jag har missat något. Jag blev liksom aldrig ”vuxen” vid julbordet.
Hur blev andra det?
Eller håller alla bara ”god min” och äter fast man helst skulle låta bli?
Äter bara för att det är tradition. En vän berättade att de numera slopat ”bruna bönor och revbensspjäll” på julbordet.  ”Det var ändå ingen som åt det

Det är lite ”skämmigt” att ha ”underutvecklad” smak. Äta ”barnmat” och fokusera på efterrätten som jag gör. För när det kommer till knäck och kola, hembakta pepparkor och framför allt  jultårtan! Då är det jul för mig.
Lite apelsiner, mandariner och nötter, hör också till.

Tyvärr blev jag ingen traditionsbärare, när det gäller dom traditionella julrätterna.  Men traditionsbärare dock!

Det brukade alltid vara min far som gjorde jultårtan förr. Nu är det jag.
Den är alltid likadan, förutom dekorationen.
Den ska vara ”JULIG” och bara fantasin sätter gränserna.
Vi har haft allt från granar med pudersnö till skidåkare på tårtan!!
Själva tårtan är som en stor prinsesstårta, Vi bakar den själva och kavlar och färgar mandelmassan till skalet och dekorationerna.
Den är rolig att göra, ”barnsligt” god och väldigt mycket jul för mig.

I bild Sofie och Bella, efter att ha ätit samma julmat som jag.
Sofie helt utslagen med julmatmössan fortfarande på!:)

6 responses to “När lär man sig gilla Sillsallad och Lutfisk?

  1. Jag gillar sill, det tror jag att jag alltid gjort. Sillsallad var nog ett hyss min bror och jag kom på efter att vi läst Barna i Bullerbyn krävde vi sillsallad och nu gillar vi det. Diverse syltor, grisfötter och lutfisk går bort för mig. Serveras det saftsås till en risalamalta tackar jag också nej, saftsås tycker jag är otäckt.

  2. Aha, det är Astrid Lindgren som fixar det!
    Grisfötterna glömde jag! Som tur var var det ingen som
    ens försökte pracka på mig det! Och syltorna och ris a la malta.
    Nää.. julmat är inte min grej.

  3. Jag brukar ta en bit sill, på sin höjd. Men bara för att min mor har ansträngt sig och gjort den själv… Det är inte särskilt gott! Olika sorters kål, och lutfisken skippar jag också. Sylta, ris a la malta, prinskorv, grisfötter, nej tack!
    Håller mig helst till skinka, ostar, lax och någon god sallad. Och så godsakerna som kola och knäck, såklart!

  4. Tja, Hmm.. Vad jag vet så ärver man sina matvanor, och vissa rätter ”lär” man sig gilla av sociala skäl. ( bara en sådan sak)
    Jag är helt oförstående inför grisfötter och bruna bönor på julbordet.
    Folk äter ju närapå ihjäl sig och kutar till akuten för magpumpning.
    Jag förvånas inte om någon insisterar även med surströmming..
    Skinka i tjocka skivor, goa potäter och brunsås är helt ok käk för mig.
    Tårta vill jag kanske ha, men sen är det nog…

  5. Det kanske är de mest sociala, som åker på magpumpning?!
    Stackars dom!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s