Strulig husbils resa med Siames!

Premiärturen med husbil blev inte riktigt som vi tänkt oss. Denna resa var tänkt att bli en slags provkörning inför den stundande utlandsresan. Siamesen Bruno blev efter årsskiftet liksom hundarna rabiesvaccinerad och försedd med pass,
då det blev bestämt att han skulle få följa med ut i Europa den här gången.

Men denna dag började helt galet för Bruno! Stressen att komma iväg bröt hans kära rutiner. Detta fick vi besked om i 8 mil.
Alla som har eller har hört en siames, vet vad jag talar om.
Oavbrutet höll han låda!

En Siames som är uppvuxen med hundar och valpfostran, förstår och kan ”hundkommandon”. Om han har lust, kan han åtlyda hundkommandon.
Nu hade han inte lust!

När djuren trilskas, så brukar det nästan alltid finnas en bakomliggande fysisk orsak, så också denna gång blev vi snart varse.

När vi lämnar bilen för en promenad med hundarna, brukar Bruno gå till kattlådan och göra det han behöver. Han föredrar att göra sådant i ensamhet!
Så vi stannade och tog en promenad.
När vi återvände fanns där bara en liten boll i storlek en hasselnöt.
Han är visserligen av den hårdragande sorten, men ändå…

Några timmar senare var det dags att stanna för lunch. Husse skulle laga till den och jag och hundarna gav oss iväg för en lång promenad.

Vi hade inte hunnit mer än 100 meter i tallskogen, då vi hörde Husse ropa åt oss att komma tillbaka! Det lät alarmerande, så vi SPRANG tillbaka till husbilen.
Vad är det som har hänt?

”Jag tar hundarna, det är DIN katt (i sådana här lägen är djuren alltid mina!)
jag tar INTE itu med detta, och jag lagar INTE mat, under sådana här omständigheter!!”

När jag öppnade dörren till husbilen slog en förfärlig stank emot mig!
Där framme på gummimattan vid passagerarsätet, låg en gigantisk spya.

Såg att Bruno verkade lättad och nu också var på lådan och fick ur sig saker den vägen. Nu hade ”proppen” lossnat, av allt att döma.
Skönt, då slipper vi tänka på det!

Jag torkade upp och sanerade. Öppnade alla takluckor och ventilationsfönster.
Sprayade med väldoft och snart doftade det bara Ajax i bilen.
Tur att han varit smart nog att lägga spyan på gummimattan!

Lunchen väntar vi med…

Sent omsider blev det mat iallafall. Hundarna och vi åt en god soppa med nybakat bröd (så bra att det finns bageri i matbutiker numera). För Brunos del fick det bli kattmat på burk i preventivt syfte. Kattmat på burk brukar ha en lösande verkan och han är (precis som de flesta katter) fullkomligt galen i burkmat. Så nu fick han sig ett skrovmål av Torsk och Sardin i gelé.
Han var mycket nöjd och höll låg profil då färden gick vidare.

Det blev en fin dag med bästa tänkbara väder! Då vi var nästan hemma igen, bara 2 mil hemifrån. Började det osa på ett sätt som egentligen bara Afghanen
kan vara orsak till, vem pruttar?

Svaret kom ögonblicket senare!
Då jag kände att det blev varmt i mitt knä där Bruno satt.
ÅH NEJ!…

”RÖR INTE EN FENA NU!” manade husse.

Siameser är kloka, han förstod själv att nu hade det hänt något läskigt där bak,
han blev förfärad då han sniffade. Jag gav ett ”hundkommando” som han hört och sett många gånger och förstår  STILLA!.. åtföljt av en handrörelse.
Vi satt som förstelnade båda två.

Väl hemma gick jag raka vägen till duschen, fortfarande med siamesen i famnen.
Tvättade både kisse och mig själv, lade så mina kläder i tvättmaskinen och gick till husbilen och sniffade.

Som tur var så hade allt hamnat i mitt knä! I husbilen var det nu vädrat och fräscht igen. Ingen skada skedd, kläder kan ju tvättas!

När vi så ligger hemma i vår säng och begrundar årets efterlängtade premiärtur med husbilen, konstaterar vi att den innehöll rekordmycket strul.
Alldeles otroligt egentligen! Och ALLT orsakat av en liten Siameskatt.

Men sammantaget, ändå och trots allt tycker vi att det var en bra resa.
Och vi hade iallafall tur med vädret!🙂

9 responses to “Strulig husbils resa med Siames!

  1. Hahahahahaha, men ändå ganska roligt att läsa om!!

  2. Med vår mångåriga erfarenhet av bilfärder med våra katter så får jag en känsla av att er siames skulle må bättre av att slippa åka i husbil. Vi upplevde att ju fortare och ”svängigare” vi körde desto mer illa mådde katterna. Jag har också lätt för att bli bilsjuk personligen (i buss) så jag tror min mage är släkt med kattmagen😀

    • Om det var så att han vore åksjuk,
      så finge han stanna på kattpensionat när vi reser, givetvis.
      Men han älskar bilåkning och har aldrig varit åksjuk.
      Det här handlar om förstoppning.
      Ett ganska vanligt fenomen hos just Siameser.
      Föranlett av för lite motion bla.!
      Han är av egen vilja mer eller mindre innekatt.
      Han ser lite dåligt och är rädd för mörker och ensamhet.
      Han är 12 år och har många, många mil på nacken.
      Magreaktionen får vi skylla oss själva för!
      Som lät honom kalasa på burkmat på tom mage.

  3. Det är väl det oväntade som ger kryddan i livet, eller?
    Roligt iallafall att läsa om lite ”strul”, som motvikt till alla
    bloggar där allt går på räls och livet bara är underbart
    hela tiden.

  4. Urkas burkas, men husbil är ett mysigt sätt att ta sig fram med djur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s