Lerklining är nog bra, skrap skrap skrap…

När åskan tog datorn och det bara regnade, tog vi på oss snickisarna och for till sommarhuset. Här ska jobbas tänkte vi.
Det är snart klart för tapetsering.
Men…
Sommaren rinner iväg, lite annat än jobb ska man väl hinna med under semestern? Duger inte rummen som dom är? Tills vidare i varje fall.

Det är inte så roligt att tapetsera, speciellt inte flera rum.

Renovering är nog roligast i tankevärlden.I verkligheten blir det lätt för mycket när tanke ska bli handling. Exempelvis tapetsering kräver en hel del underarbete, åtminstone i hundraåriga hus.
Vet någon nu levande människa hur det väsnas när man lagar och putsar gammal lerklining? Skrap, skrap, skrap…
Särskilt om man råkat hitta för grov sand till bruket!

Lerklining gjorde man släta väggar med förr i tiden, kring 1900 när vårt sommarhus byggdes. När man ska laga det kan man blanda ett fett kalkbruk.
Sanden till det ska helst vara flodsand, då blir bruket finast!
Förhållandet ska vara ungefär 1 del kalk och två till tre delar sand.
Det blev några svettiga vändor ner till ån där vi har en damm och där det varje år samlas mycket sand!

Sedan ska väggarna fuktas innan man ”slänger” alt. stryker på bruket!
Blir ju lite att städa efter detta!!
Sedan sker karbonatiseringen genom luftens inverkan och resulterar i hårda släta fina väggar som håller i århundraden framåt.

Lerklining och kalkputsning är bra. Det jämnar ut fukt och håller inomhusklimatet torrt och fint. Lerklining ska man vara rädd om och bevara.

Det är det vi gör nu i sommarhuset , skrap skrap skrap..

6 responses to “Lerklining är nog bra, skrap skrap skrap…

  1. Ert sommarhus verkar vara en dröm med kakelugnar och vackra brädgolv! Mycket intressant att läsa det du skriver om lerklining.

    Apropå hundars matvanor kan jag berätta att cockern Tekla nu har en ny smakpassion: Färska kantareller. Hon går och bökar för sej själv när vi är i skogen, och hittar egna kantarellställen. Men det är mycket trevligare än katternas presenter och Weibulls rosjord så jag låter henne hållas.

  2. Ja, men inte en kantarellhund som själv äter upp kantarellerna…
    Man har aldrig tråkigt med en hund som Tekla, det är nya påhitt varenda dag trots att hon är en gammal hund.

    • Men hon markerar ju kantarellerna!
      Jag är imponerad!
      kanske går det att ”muta” henne att avstå svamparna,
      mot lite rosjord eller annat hon gillar?
      Det vore ju ett bra byte, lite rosjord mot kantareller!🙂

  3. Intressant inlägg om varsam renovering med tidstypiska metoder!

  4. Pingback: Bakom tapeten i Kråkslottet! | Catdogs

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s