Det var här han låg!

En tidig vintermorgon, kolsvart och kallt ute.
Jag sitter och äter frukost och läser tidningen.
Plötsligt blir jag varse ett starkt ljus utanför!
Jag ser en bil vid vägen.
Någon går fram och tillbaka framför lyktorna så att ett växlande ljus uppstår.
Det är något nervöst över sättet att röra sig. Tycker mig se personen håller en mobil mot örat…

-Problem med bilen? frågar jag
-Han bara kom rusande! Jag hann inte bromsa!
-Vem, vad?
Mina tankar gick omedelbart till katterna, men de låg ju inne i huset och sov.
-Han ligger där, sade mannen ovh pekade mot våran häck.
Vid häcken  låg ett vackert rådjur som levde. Den såg helt oskadd ut, inga ben verkade brutna.

Bilföraren sade att han måste till jobbet, men att han hade ringt sin fru som skulle komma.

En kvinna dök upp med en tom Ica kasse i handen.
-Vad tänker du göra?..Gör ingenting.. Stanna här! sa jag och sprang in i huset och väckte Husse som annars kunnat sova en timme till.
Vi  hämtade vi en pressenning i logen, fick över rådjuret
på den och bar in den i vår trädgård. Jag lade en filt över honom och föreslog att vi skulle ta in honom i garaget där det är varmt.
-Han kanske kvicknar till, inga ben tycks vara brutna och han blöder ju inte.

-Det är ingen idé, sa nu kvinnan med plastpåsen. Min man slog honom så hårt han kunde med domkraften. Han är nog svårt skadad.  Jag skulle komma och göra slut på honom med hjälp av plastpåsen.
-Herregud!
När jag lyste med ficklampan på rådjurets huvud såg jag ett stort hack i huvudet.

Jag ringde Polisen som inte kunde komma och sedan min granne storjägaren, klädde på mig och gick ut till rådjuret. Han levde och såg på mig.
Lille vän!

Han dog innan jägarna kom.
Länge, länge var där ett avtryck på den frusna marken efter hans varma kropp.

4 responses to “Det var här han låg!

  1. Vilken hemsk start på dagen det måste ha varit för dig!
    Jag har aldrig kört på något djur och jag hoppas att jag slipper uppleva det för jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra.
    Men domkraft och plastpåse aldrig.
    Fy vad grymma folk är!

    • Jag tror att det var värst för föraren.
      Han var nog rätt chockad och handlade i panik.
      Tyvärr får man säga,för han orsakade ju därmed rådjuret
      ett alldeles onödigt lidande och kanske död.
      Svårast för mig var vanmakten jag kände.
      Förutom att täcka honom med filtar
      kunde jag ingenting göra.

  2. Marie-Louise "Ebbas matte"

    En gång körde jag på en hare och som tur var dog den av smällen!
    Vi tog med den hem och lagade till den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s