Han luktar illa, är salig av lycka och liksom drogad…

Vi åker kors och tvärs i landet med vår husbil.
Mellanlandar här hemma och försöker göra lite nytta och åker sedan iväg igen och pustar ut. Det har egentligen varit på tok för varmt för kroppsarbete denna sommar!  Mycket svett har det inneburit att fräsa stubbar, tvätta tak och röja mark. Katterna är alltid ikring oss då vi jobbar med trädgården, bara då vi bullrar med maskiner håller de sig på avstånd.

I ett buskage har vi en vacker miljöskapande buske. Den är bland de sista
som fäller bladen på hösten. Inte förrän snön kommer fäller den bladen.
Bladen är gröna och fina in i det sista.

Jag vet tyvärr inte inte vad busken heter, men den utsöndrar en
synnerligen obehaglig doft då man sågar i den.
Doften påminner om en ost jag fick på min smörgås i Danmark en gång.
Osten hette ”Gamle Olle” och så smakade den säkert också tror jag.

Det var höst och fastän vi vandrat hela dagen på Jyllands långa vindpiskade stränder och var rejält fikasugna så kunde jag inte förmå mig att ta en enda tugga av smörgåsen. Så illa luktade osten!
Att den doften skulle tilltala någon förefaller osannolikt.
Men det gör den!

Kalle är som förhäxad av de nysågade stubbarna.
Han kramar stubbarna och stryker sig mot dom med kinderna, ja hela kroppen. Han slickar stubbarna spinner och verkar helt drogad faktiskt.
Då jag försöker fota honom vill han överföra doften på mig.
Bockhoppar lyckligt mot mig med hopknipna leende ögon.

Jag blev riktigt orolig då han inte syntes till och jag såg honom ligga orörlig vid stubbarna. Men han hade bara utmattad av lycka lagt sig att sova där visade det sig. Han luktade illa och var salig av lycka och liksom drogad.

Ingen annan kan förstå denna begeistring i den läskiga doften.
Allra minst Siamesen som är helt oförstående till Kalles beteende.
Inte ens hundarna med sina doftkänsliga nosar.

I takt med att stubbarna torkar, upphör de att ”dofta”.
Men detta har nu blivit ett av Kalles favoritställen. Han sitter där vid sina stubbar och njuter av den doft som ännu finns kvar och ger
stubbarna en kram då och då.