Det är ett Julmirakel!

Julförberedelserna kom av sig och julkänslan försvann i ett slag när vi blev
varse att Kalle är borta!

Han gick bara ut innan frukost för att kissa och försvann spårlöst.
Ni ska veta att Kalle är en katt som aldrig frivilligt missar en måltid!

Vi har cyklat letat i alla diken och ropat, gått och sökt på alla upptänkliga ställen, frågat grannarna.. men inte ett spår.
Läste att man nyligen observerat varg och blev helt förtvivlad vid tanken på
Kalle i vargens käftar.

Det blev kväll och ovanligt nog denna vinter, minusgrader.
Kalle är noga med att vilja sova inne nu på äldre dar och han är mycket duktig
på inkallning. Ropade ut i mörka vinternatten men nej…
Det blev en sömnlös natt, gick ideligen fram till fönstren och spanade ut.
Ner i källaren för att se om han kanske låg där i sin favoritbinge, men nej.

Jag har gråtit och förbannat varg, tänkt att om jag bara kunde vrida klockan tillbaka.. Känt mig helt bedrövad tänkt att nu skiter jag i julen!

I morse vid 04 snåret stod jag på trappan med dunjacka över nattlinnet och spanade, ingen Kalle. Satte på kaffe och klappade Bruno som också saknar Kalle.
Kalle brukar med sin tjocka goa päls värma Bruno som har blivit så mager och frusen på sistone. Då plötsligt hör vi ett egendomligt jamande från källaren, det lät inte som Kalle men.. Där på fönsterkarmen invid kattluckan satt Kalle och tryckte sig hårt mot fönsterglaset. Han svarade inte på tilltal som han brukar, och jag såg att han var i chock. Kroppen var fast i en krampaktig ställning.

Jag klättrade upp till honom och försökte klappa och lugna, men han hade en stirrande blick och verkade inte känna igen mig.

Med risk för att bli riven fick jag ner honom och bar upp honom i huset.
Såg ingen skada, inget blod iallafall. Han drack lite och gick sedan med lite ostadiga ben fram till hundbäddarna och lade sig.
Även Bruno och jag lade oss där intill Kalle för att värma honom med våra kroppar, han kändes kall och jag lade en filt på honom. Han andades först med mycket snabba andetag men började så småningom att spinna.
Vi somnade alla där på hundbäddarna.

Alla värmer Kalle med sin kroppsvärme.

Några timmar senare vaknade vi och åt frukost.

Kalle har inga fysiska skador är bara trött men åter sig lik efter att ha fått sova äta och dricka ordentligt.
Vad det är som har hänt och som förhindrat Kalle att komma hem och skrämt honom så att han kommit i chock vet vi inte, men jag misstänker varg.
Kalle har nog stött på både det ena och andra, under sina snart 12 år som frigående katt här, men aldrig har vi sett honom såhär.

Julen kom nästan av sig innan den ens börjat. Allt som skulle göras blev inte gjort. Mycket av tomtar och glitter ligger kvar i sin låda, men det spelar ingen roll faktiskt. Det enda som betyder något är att Kalle är tillbaka!

Jag sade när någon försökte trösta med att det kan ske mirakler och Kalle kanske kommer tillbaka en dag, att jag tyvärr inte tror på mirakler och regnbågsbroar. Jag förstår när det är kört och vet vad det betyder!

Men nog ÄR det ett mirakel att Kalle kom tillbaka, ett riktigt julmirakel…