Detta är den enda sak jag värdesätter från mitt tidigare liv..

img025
Gården som skulle bli vårt första egna hem på landet

img020

Jag tänker berätta om honom som tumlar runt med hunden på bilden här ovan och sommaren då bilden togs. Det är bra länge sedan och både han och hunden är borta nu.
Då när bilden togs pågick en omfattande renovering av en gammal gård. Vårt första blivande egna hem på landet.

Han, vi kan kalla honom V var en duktig konstnär och tillika släkt med mig, han har kommit och hälsat på. Det är det många som gör denna arbetsintensiva sommar då den gamla gården ska rustas upp. Somliga för att bidra med sina kunskaper och ge en hjälpande hand, men de flesta för att gästa.
Det ”enkla” primitiva livet på landet tycktes ha en närapå magnetisk dragningskraft, för aldrig har vi haft så mycket gäster som då.

I huset fanns varken vatten indraget eller avlopp, det hela var mycket ålderdomligt men charmigt och fint. Minns kånkandet av vatten och hettan i köket då vi hade många gäster och mycket mat skulle tillagas,  allt på vedspis alt. en stor bakugn vedeldad också den.

De som inte deltog i byggarbetet, bar vatten, lagade mat och diskade så gäster de var.  Fast diskade och duschade gjorde vi utomhus!
Detta var en av de sällsynta  somrar då det inte regnade utan det var solsken vareviga dag och därför mycket lättare att leva så.

Exempelvis for vi som arbetat oss svettiga och badade i en näraliggande sjö.
Vi hade med oss schampo och tvål och kom tillbaks uppfriskade och rena! 🙂

img024
Avlopp var dock på gång och efter både grävning och dynamit så kom septitanken också slutligen på plats den sommaren.

Kissen Cilla fanns med och deltog i bygget på sitt vis! 🙂

img027

När midsommarn nalkades det året, ville ”alla” komma ut till oss på landet. Precis som på de flesta gårdar ingick i köpet en massa jordbruksredskap och annat som lämnats kvar på logar och i uthus.

Från ett av uthusen kånkade vi ut ett mycket stort och tungt gammalt matsalsbord i ek och dukade upp till midsommar det året. Det var fullsatt kring bordet. Potatisen hade givetvis kokats på vedspisen, jordgubbarna hade vi plockat på en närliggande självplock, midsommarstången hade de snickarkunniga gjort stommen till och vi andra hade plockat blommorna.

Min gamla mamma hade putsat upp en gammal vevgrammofon av resemodell som vi funnit i huset och på den spelade vi gamla stenkakor med lite raspig musik. Efter den midsommaren insisterade mamma alltid på att vevgrammofonen skulle tas fram för att få till den rätta midsommarkänslan! 🙂 Det blev en fantastiskt fin midsommar (kanske den allra finaste) då vi faktiskt satt ute hela den ljusa varma natten ända tills midsommardagens morgonsol började värma.

V var också där den midsommaren, V inte bara målade underbara tavlor han var i ALLT en sann konstnärsjäl. De flesta i sin omgivning och speciellt sina släktingar hade han på olika sätt provocerat, tänjt på gränserna hos, satt på prov genom att försätta oss i udda och originella situationer som de flesta av oss upplevde som pinsamma. Inte många förstod hans avsikter med detta.
Exempelvis kunde han plötsligt uppträda mycket illa vid ett restaurangbesök och låtsas all avsaknad av bordsskick eller dyka upp vid fina gatan och uppträda mycket bullersamt och egendomligt, samt vara mycket originellt utstyrd.

Mig skämde han ut rejält vid ett viktigt möte som jag ordnat och som skulle ha gett honom fina uppdrag som jag vet hade intresserat honom och också kunnat ge honom ett ekonomiskt lyft, om inte han hade uppträtt så egendomligt att allt rann ut i sanden under pinsam tystnad.

Han prövade oss. Hur mycket eller lite stod våra känslor pall för?
Var gick gränsen?

Han hade tidvis bra ekonomi och fina jobb, byggde ett originellt och fint hus åt sig och sin fru. Var med i både Lions och Rotary, men sjabblade bort allting…

Sist vi sågs hade han gjort upp med sitt gamla liv och sålt sina ägodelar,
sade att han skulle lämna Sverige och bosätta sig hos vänner i USA som han lärt känna då han och hans fru gjorde en 3 månaders roadtrip där som resulterade i flera timmar film, som vi tittat på tillsammans med stor behållning.

EN enda sak förutom vissa av sina tavlor som han inkvarterat hos vänner, hade han behållit. Det var ett litet alster som jag gjort i saltdeg och gett honom som gåva, föreställande en naken frodig dam med hår och även krullig päls där vi kvinnor har krullig päls. Den var sprucken som saltdeg gärna gör med tiden, trots att den var målad och lackad. Men han hade ändå sparat den och till och med kartongen som jag också egenhändigt hade tillverkat och målat.
Han gav mig en kram och sade.
”Detta är den enda sak jag värdesätter från mitt tidigare liv”.

Advertisements

6 responses to “Detta är den enda sak jag värdesätter från mitt tidigare liv..

  1. Trevligt inlägg om svunna tider. Den där Mr V var nog en färgstark filur. Han måtte godkänt dig i sina tester då han sparat din gåva som den enda han velat ha kvar av sitt tidigare liv. Det primitiva lockar inte dagens människor, åtminstone inte de unga. Man är liksom en looser om man inte kan bjuda top of the line. Gemenskap för dem innebär någon typ av skärm, tror jag….

    • Jag tror att enda skillnaden mellan mig och de flesta andra var att jag tog upp saken med honom mellan 4 ögon, istället för att försöka tiga ihjäl och undvika honom. Han sökte det för honom optimala, ”villkorslös kärlek”. Men det finns alltid villkor, det basala är ömsesidighet. Den man älskar sårar man inte.

  2. Ha ha ha! Vilken retsticka han verkade vara. Det krävs ju en viss intelligens att planera hur man ska sätta käppar i hjulet för andra som i all välmening försöker hjälpa till. Frågan är bara varför han valde att bete sig så. Kanske gillade han inte att vara beroende av någon annan utan ville klara sig själv???? Men att han var för stolt för att säga det med ord????
    Förstår att omgivningen var frustrerad 😖.

    • Ja han försökte verkligen få folk att ”komma ur sina skal” och visa äkta känslor.Han var duktig på att genomskåda folk.
      Tidvis hade han mycket gott om pengar och kunde då vara otroligt generös, alltid helt överraskande och oväntat!

  3. Min erfarenhet är att konstnärs typer inte planerar sitt beteende, de agerar instinktivt. Lite torftigt att om man häller hela sitt tidigare liv i en kastrull och torrkokar det, så kvar blir en saltdegsgumma med kartong. Helt klart att han uppskattade omtanken från givaren. Kanske ligger storyns sensmoral däri, prylar är inte det viktigaste i livet utan omtanken…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s