Resan till Prora, del 1

img_0723

När vi kommit hem från vår 600 mila resa, kändes det som att det är bra nu.
Nu har vi rest så det räcker för i år.

Men så var det resan som vi hade bokat innan vi visste att vi kommer att göra den långa resan.. Den var inte längre ombokningsbar, husbilen inte ännu avställd och vädret var soligt och fint, så vi åkte!

Eftersom vi sällan är ute med husbil i semestertid utan helst åker husbil på våren och hösten då det inte är alltför varmt. Så brukar vi ha mycket begränsat med tid under våra resor. Det blir oftast bara en helg eller helst långhelg vi kan vara borta. Man hinner se mycket på 3-4 dagar men måste givetvis prioritera.
Allt man vill se och göra hinns inte med

Trots att vi rätt ofta rest till Tyskland och öarna Rügen och Usedom, har vi aldrig riktigt hunnit åka till Prora som jag länge velat se. Denna kortresa till Tyskland med bara 2 övernattningar var bokad för att åka och titta på Prora.

img_0724

Under överfarten som tar 4 timmar fick Sofie, Klara och Håkan stanna i bilen. Det kan vara lite knepigt för oss med hund att hitta sittplatser för inte alla människor gillar hundar och hundar får endast vistas på vissa ställen i båten. Hundar får heller inte vara på soffor eller annat mjukt, endast ligga på hårda golv. Det är inte så kul för beniga vinthundar!
Så Klara och Sofie verkar föredra att stanna i husbilen och sova dom timmarna.
Tryggast också för Håkan att hundflickorna är med honom.
Alla tre brukar sova.

img_0725

img_0726

Hanna tog vi däremot med oss upp i båten, hon är så liten så henne kan man
ha i knät.

img_0727-kopia-2

Ganska snart fick vi sällskap av ett annat par med hund.

img_0730

Snälla sociala hundar kommer lätt överens, deras språk är universellt.
Men hundens husse och matte talade endast tyska så vår konversation fick därför föras på tyska. Dom berättade om sin resa i Sverige och bad oss berätta om våran, vart vi ämnade oss i Tyskland. Kan ju säga att konversationen gick bra trögt till att börja med… fick som  en flashback från förr när jag blev ombedd att berätta om en resa på tyska!

Minns när jag mitt i en termin hoppade in och med nästan obefintliga förkunskaper började läsa tyska på gymnasienivå och redan under första lektionen insåg att det nog var överkurs för mig. Då jag försökte förklara det för läraren (på svenska givetvis) var han helt oförstående och bad mig tala tyska! (man fick absolut inte tala svenska under lektionstid varken med läraren eller varandra) Efter några stammande försök med allas ögon på mig gav jag upp.
Dom första veckorna var jag mer eller mindre stum och vägrade öppna munnen på lektionerna (råpluggade hemma på kvällar och nätter för att komma ikapp någorlunda) Minns att den första mening jag blev tvungen att uttala på tyska var ”Wenn jemand eine Reise tut so kann er was erzählen”
Läraren insisterade på att jag därefter (på tyska givetvis) skulle berätta om en resa jag hade gjort. Jag hävdade då att jag inte hade gjort någon längre resa att berätta om, och hoppades komma undan med det. Men icke!
Hur kort en resa än må ha varit i tid och rum så har den som gjort resan alltid något att berätta hävdade läraren helt riktigt och väntade tålmodigt (liksom hela klassen) på min berättelse….

Jag har märkt av besökssiffrorna att inte alla är så intresserade av mina reseberättelser. Men jag skriver ändå om resorna!
Främst därför att jag vill det och för att det är som min lärare sade.
Att oavsett hur kort en resa i tid och rum än må ha varit så har den som gjort resan något att berätta. Om ni sedan vill läsa det eller inte är ju upp till er!

Fast detta bara var en kort resa, sett i tid och distans. Så finns det så mycket att berätta! För detta kom att bli en minst sagt omskakande resa, speciellt för oss med hundar och katter kvar i bilarna nere på bildäck…

5 responses to “Resan till Prora, del 1

  1. Usch, den fortsättningen ser jag inte fram mot…. Snälla, säg att allt gick bra.

  2. Tillhör ju kategorin som gillar allt du skriver, det är så levande och så är du ju bra på clifhangers… Aldrig hört talas om Prora, ska bli roligt att läsa mer!
    Skojiga bilder på Klara och ”jättekatten”, man hajjar till😀
    Hur går det för lilla Hanna med alla intryck?

    • Hanna tror att allt hon upplever nu är fullständigt normalt.
      Att det är såhär livet är!
      Tror att hon kommer att bli ganska luttrad i det här sällskapet!😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s