Resan till Prora, del 4

img_0793

Den hårda nordostliga vinden höll i sig dagarna i Tyskland och emellanåt kom också kraftiga regnskurar. Det var oroande med tanke på den kommande hemfärden. Det var ju omöjligt att inte tänka på den…
På natten hörde man hur regnet smattrade mot husbilstaket och hur träden vajade i vinden…

img_0792

Hur skulle vi göra om inte vädret stabiliserades? Fanns det några alternativ?
Nu förbannade vi detta med att boka tidigt.
I regel vill vi inte göra det just med tanke på att man aldrig kan veta hur vädret kommer att bli. Men denna gång hade vi inte kunnat motstå ett erbjudande från Stena line att boka tidigt och åka riktigt billigt. Det ångrade vi nu.

img_0791

Vi har ett brobizz och funderade på om vi kunde välja den vägen istället?
Och bara strunta i den bokade…
Men det alternativet skulle inte befria oss helt från färja och skulle innebära många fler vägmil och tid som vi inte hade.

Bestämde att oss för åka till färjeläget och se hur det verkade.
Det verkade inte alls bra!

Det blåste exakt likadant som när vi kom.
Vi kom överens om att denna gång ta med alla djuren upp i färjan och jag började packa ihop utrustning som vi därför skulle behöva ha med oss.

img_0794

img_0795

Håkan måste vara i en transportväska, han skulle inte gilla att sitta i den i fyra timmar, men vad gör man? Dom stora hundarna skulle komma att behöva något mjukt att ligga på och  husse och jag kunde heller inte räkna med att få någon sittplats eftersom det är först till kvarn som gäller, och bara det att ta sig upp i färjan med alla djuren och prylarna kommer att ta tid. Bäst därför att utgå ifrån att vi blir tvungna att sitta på golvet tillsammans med hundarna.
Alltså behövde även vi ha något mjukt att sitta på.
Vidare skulle vi ha med oss något att läsa, tuggben åt hundarna att förströ sig med, vatten att dricka och hushållspapper ifall någon blev sjösjuk.
Det blev ett redigt lass att släpa på.

Det här kommer inte att bli bra alls! Menade nu husse.
Håkan kommer att skrika där i transportväskan i fyra timmar, folk och andra hundar blir tokiga på oss. Klara och Sofie har det inte alls bekvämt och vi kan bara inte släpa med oss hur mycket som helst. Han menade vidare att färjan knappast skulle avgå om man inte bedömde det som säkert och han förmodade att de nog skulle justera kursen för att ta sjön på bästa sätt, precis som vi själva gjorde då vi seglade. Den hårda vinden lär kan ju knappast heller vara någon överraskning för Stena Line nu längre, eftersom det blåst likadant sedan vi kom. Alltså vore det bäst ändå att låta djuren vara kvar i husbilen,
men inte ge mat innan.

Jag kunde hålla med om att Håkan nog varken skulle trivas i väskan eller folkvimlet. Jag har märkt då vi har gäster att Håkan är ganska folkskygg och helst håller sig undan. På det viset är han helt olik våra tidigare siameser.
Bruno exempelvis kunde man ha i sele och gå omkring med på axeln i folkvimmel, han var helt cool bland människor!
Det är OK för Håkan att folk står utanför husbilen och tittar på honom när han ligger på instrumentpanelen. Där i husbilen bakom glas vet han att han är oåtkomlig och känner sig trygg.

Sofie och Klara har ju varit med uppe i färjan förut och varit måttligt förtjusta i att behöva ligga på hårda golv det vet vi. Sofie tar dessutom alltid då vi har valp eller katt med oss rollen som vall och vakthund och försvarar och skyddar dom små genom att varna andra hundar från att komma nära.

Kanske skulle jag bara skapa oro hos djuren och göra saken än värre genom att ta med dom upp i båten? Jag lät mig motvilligt övertygas.. fast jag visste att om något hände skulle jag aldrig förlåta mig själv.

På återresan satt vi på exakt samma platser som vi suttit på under ditresan.
Det satt redan en kvinna på den soffan och då vi frågade om det var ledigt bredvid henne sade hon motvilligt ja då hon såg hunden. Hon och hennes man var rena kattmänniskor förstod vi senare, och hundar gillade dom inte.
Men Hanna är så liten, bara en valp…

Såg att folk ställde sig kö till buffématsalen, tydligen obekymrade om att det kommer att gunga rejält.
Något som dom flesta fick anledning att ångra längre fram…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s